• Om mig

Lisigt

~ Med lätta steg och öppna sinnen

Lisigt

Kategoriarkiv: Om mig

Mer om mig

25 onsdag Apr 2018

Posted by Lisa in Om mig

≈ Lämna en kommentar

Jo, en till. Jag försöker hitta inspiration att skriva.

Vem kom mitt senaste SMS från?
Försäkringskassan.

Vem kom mitt senaste telefonsamtal från?
En god vän.

Vad är min värsta ovana?
Vilka, snarare. Det här hade kunnat bli ett eget inlägg. Jag har små ovanor, som att lämna disk tills den blir ett berg, eller hänga kläder på vädring och sedan slarvigt vika ihop dem till en hög som jag lägger på en hylla och sedan får ta tag i det någon gång i veckan, fast det bara hade tagit ett par minuter att göra något åt dem från början; jag äter för mycket och lägger för mycket pengar på godis – det är den ovana jag själv stör mig mest på; jag skjuter upp sådant som inte är nödvändigt.
De stora ovanorna är att jag fastnar med mobilen, jag skjuter upp/orkar inte ta mig för saker som vore bra (meditera, yoga, gå ut, läsa, skriva …) och istället bara fastnar i ingenting, att jag sällan ber om hjälp och att jag inte vill vara till besvär. Jag tar inte plats, pratar inte om det viktigaste eller det sårbara som gör ont, vill inte kräva uppmärksamhet om jag inte får plats. Jag tystnar.

Hur många har jag dejtat?
Jag dejtar inte och har bara två gånger haft en dejt med någon jag haft en relation med.
Men ska jag räkna ihop dem jag haft något slags förhållande med och dem jag gått på dejt med – 15–20 personer, varav två där den andra personen trodde att det var en dejt.

Vilken är min favoritserie på TV?
Vita Huset, Sherlock, Coupling. Och brittiska kriminalserier.

Vilken är den senaste sången jag lyssnade på?
”Gayatri Mantra” med Tina Malia.

Vill jag gifta mig?
Nej, inte traditionellt sett. Jag vill ha ett ömsesidigt, uttalat commitment, men till varandra, inte framför publik.

Känner jag mig obekväm med att prata om sex?
Nej.

Skulle jag dela badkar med någon?
Visst, men helst inte. Det är så överskattat att dela badkar, och blir mer obekvämt och bökigt än sexigt. Badtunna är trevligare att dela.

Mina favoritdjur?
Kattdjur, korp, blåvinge, surikat.

Skulle jag kunna röka gräs?
Jag vill inte.

Min favoritfrisyr?
Hängande. Ofixat.

Vem hade jag senast ett djupt samtal med?
Djupt för mig eller för den andra? Halvdjupt för egen del – förra veckan, djupt för den jag talade med – i helgen. Ett riktigt djupt samtal vet jag inte när jag senast hade. Ett par månader sedan, kanske.

Mina favoritband/-sångare?
Jag är dålig på musikfavoriter. Dan Shears, Lars Winnerbäck, Kent, Muse, Tina Malia, Tori Amos, Leonard Cohen, Shawna Carol, Kellianna, Sofia Karlsson, Carolyn Hillyer…

Min relationsstatus?
Singel.

Min sexuella läggning
Bisexuell.

Mina initialer (inklusive mellannamn)
LJI

Skulle jag kunna kyssa den senaste personen jag kysste?
Ja.

Vem är den mest attraktiva kändisen?
Kate Beckinsale. Tim Daly.

Dricker jag alkohol?
Ja.

Vad gör mig glad/lycklig?
Mycket. Jag är generellt sett glad och lycklig, och blir det lätt över allt möjligt. Det är lätt att göra mig glad.
Ett ämne för ett eget inlägg.

Hur är jag när jag är berusad?
Trött. I vissa sammanhang flirtig.

Skulle jag helst leva utan musik eller utan TV?
TV. Jag lever utan TV sedan 2010 och skulle välja bort TV via dator före musiken.

Tycker jag om när människor pillar mig i håret?
Nej. Jag kan tycka om bra hårbottenmassage, men inte att bli pillad i håret.

Vilka egenskaper tycker jag är attraktiva hos någon?
Ärlighet, autenticitet, öppenhet, nyfikenhet, fantasi, kreativitet, inkänning, omtanke…

Skulle jag kunna kyssa någon av motsatt kön?
Ja.

Känner jag mig obekväm när det uppstår tystnad när jag är med någon?
Nej. Men jag kan känna om personen ifråga är obekväm med det.

Hur långt var mitt längsta förhållande?
3 ½ år.

Skulle jag kunna bli vegetarian?
Ja. Vegan skulle bli svårare.

Tror jag på utomjordingar?
Jag tror att det finns liv bortom vår planet, men inte utomjordingar i vanlig betydelse.

Hur många har jag kysst?
Ingen aning. Too many to count.

Favoritämne i skolan
Engelska och svenska. Jag tyckte generellt sett om skolan.

Har jag många vänner?
Nej.

Vart vill jag resa?
Nepal, Vancouver Island och runt i Pacific Northwest, Fiordland, Tasmanien.
Avebury, Rosslyn, Chartres. Aix en Provence, Carcassonne.

Har jag tillitsproblem?
Ja.

Favoritårstid
Varje årstid, varje del av en årstid, kan vara en favorit.

Vill jag ha barn?
Jag hade velat ha barn. Om en blivande partner har barn gör det mig inget.

Twitter eller Facebook?
Twitter.

Pratar jag fortfarande med min första förälskelse?
Ja. Ofta. Jag är vän med alla mina kärlekar, även om jag inte har kontakt med alla.

Tror jag på slumpen/mirakel?
Ja, men jag tror att den/de är sällsynt/a. Oftast är slumpen något man skapat förutsättningar för.

Lär känna mig (utan krav på likes)

28 söndag Jan 2018

Posted by Lisa in Om mig

≈ Lämna en kommentar

twitter get to know me

Det gick nyligen runt en twitterlek som för en gångs skull intresserade mig, eftersom jag gillar listor med frågor för att lära känna andra och mig själv. Men när många hoppar på samma lek på samma gång, så gör jag inte det. Framför allt inte när de kräver likes för att svara. Jag tycker att klickbeten och likesfiske är löjligt. Vill du skriva något, skriv det, var inte en ängslig primadonna som kräver förhandsintresse innan du gör något. Ha lite självständighet och integritet. Du skriver väl ändå för din skull?
Nåja, fördelen med att inte väcka intresse är att integriteten inte utmanas. Och jag navelskådar därför på min egen arena.

Explain your Twitter handle.
Mitt twitternick (Lynxia) har funnits med sedan långt före sociala medier och dök upp efter en meditation då ett lodjur följde med mig ut. Namnet följde med in i spel och rollspel, webbforum och har hängt med sedan dess.
Mitt bloggnamn är för att det handlar om sådant som tillhör mig och min värld, ungefär. Det som är jag. Lisigheter.

Who inspires you and why?
Människor som följer sina drömmar och trampar egna spår där inga fanns. Som inte ger upp trots att de möter andras oförståelse, hån, intrigerande och utanförskap. Som lever sin övertygelse, med envishet, integritet och ödmjukhet, och som ser till något mer än kortsiktig personlig vinning.
Människor som med närvaro, acceptans och medkänsla överkommer hinder och sjukdomar till förmån för ett bra liv. Harmonin är inget konstant tillstånd, utan något man väljer gång på gång, men de visar att man kan göra det valet, att inte låta den första pilens lidande påverka hela livet, eller styra ens person.

Båda de här grupperna – framför allt där cirklarna överlappar varandra – har gett mig en större frihet och harmoni än vad jag annars hade haft. Deras visdom och övertygelse väcker och stärker min. För inget av det här är något man gör en gång och sedan är det gjort, utan det är något man utövar och det kräver styrka och envishet.  Att stå mitt i stormen och kunna se skönheten även i det. Att hålla fast vid tillit även i hopplösheten. Att förhålla sig till det som är för att hitta frihet och Leva.

Do you care what others think of you?
Generellt sett, allt mindre. Jag kan reflektera över det, men det är inget som betyder så mycket att jag kompromissar med mig själv i det som betyder något. Däremot bryr jag mig om vad människor som betyder något för mig tycker och tänker om mig. Jag skulle inte förändra mig för att de skulle tycka om mig, men det kan sticka till när jag upptäcker att någon tycker illa om mig eller har bildat sig en uppfattning som inte stämmer.

Jag bryr mig också om och försöker leva efter att göra gott, eller åtminstone inte illa. Att även om ingen kommer att märka det göra livet lite ljusare och vackrare där jag går fram.

What are you most looking forward to?
Ljusets återkomst. Snödroppar. Koltrastens kvällsdrillar. Ljuset genom vårskira bokar. Havet som leker runt fötterna. Solvarma klippor och ljumma vindar. Långa, nära samtal. Själslig närhet. Ljusa kvällar. Eld. Harmoni. Glastonbury.

What is one life rule you follow?
Om det är bara en: Var nu.
Men de föresatser jag lever efter är i princip den gyllene regeln, acceptans, närvaro och att ge mig varje dag ny.

What’s your dream job?
Det vet jag inte. Något med en kombination av ord och mindfulness/ACT/själavård; att varva arbete för att stärka och utveckla människor med arbete för mig själv med ord. Tror jag.
Hade jag kunnat omskola mig idag skulle jag ha satsat på något inom beteendevetenskap/psykologi eller inom omvårdnad.

Which fictional character do you wish you could meet?
Guinevere.

As a child, what did you want to be when you grew up?
Som riktigt liten ville jag bli badvakt eller präst.
Det verkar ha varit något med att stå upphöjd och vaka över människors liv, eller kanske att bli sedd och hörd.

If you were a cartoon character, who would you be?
Jag är riktigt kass på seriefigurer, men kanske Sailor Moon. Eller Modesty Blaise.

What skill would you like to master?
Disciplin.

In what situation do you feel most out of place?
Familjesammanhang och tjejmiddagar.

What artist do you really like, but rarely admit to liking?
Det finns nog ingen som jag gillar utan att stå för det.

What gets you fired up?
Mycket. Det räcker ofta att bli lite arg för att mitt nervsystem ska svara helt oproportionerligt rasande. Tyko Jonsson-ilska. Då handlar det ofta om orättvisa som det inte går att få rätt mot, att bli förminskad och inte lyssnad på, eller om kattplågeri (djurplågeri i stort, katter i synnerhet). Det senare gör mig mordisk.

What annoys you most about the fandoms you’re part of?
Jag är inte del av något fandom. Har nog aldrig varit.

What do you do to get rid of stress?
Jag är sällan stressad annat än fysiskt (än en gång: nervsystemet), så det räcker i allmänhet att komma tillbaka till här och nu och in i kroppen och framför allt sinnena. Att följa andetaget. Mindfulness.
För att varva ner kroppen från fysisk stress är det främst att promenera, vara i naturen, fotografera, yoga.

You have to relive one day of your life forever. Which day do you choose?
Jag vet inte. Det fladdrar förbi stycken av dagar, men några sticker ut: en varm julidag som började tidigt i en spegelblank vik och slutade med en annan stilla vik, solnedgång och fullmåneuppgång; en annan julidag under sol och på en ö i en älv; Beltane i Glastonbury eller en dag under en Gudinnekonferens då jag för första gången verkligen kände vad jag kan vara.

How quickly do you jump to conclusions about people?
Halvsnabbt. Jag lyssnar och känner in och bildar mig på så sätt en uppfattning (den är ofta riktig), men är öppen för att revidera och ompröva den. Jag bedömer dessutom människor utifrån handlingar snarare än ord och vill bilda mig en egen uppfattning utan att utgå från någon annans syn.

If you were a doll, what accessories would you be sold with?
Yogamatta, malahalsband, anteckningsbok, kamera och kristallkula.

What have you done in life that has given you the most satisfaction?
Olika former av volontärarbete (stödverksamhet – grupper, forum, telefonjour, förening, individuellt och genom föreläsningar – och på hospice). Att ha frigjort mig från ätstörningar. Att bejaka vem och vad jag är och stå kvar i nuet för att gå djupare även när det är allt annat än behagligt. Att svara på kallet.

What would be the worst thing to put in a piñata?
Getingar.

What’s the biggest waste of money you’ve seen?
Rökning, kolloidalt silver och bulimi.

What common misconception do you hate to hear repeated as a fact?
Att depression och självmord är val man gör. Alla hyss och hokuspokus om mindfulness, både från förespråkare och belackare.

Where is the best place to go to meet awesome people?
Glastonbury. Och Internet.

What food do you crave most?
Socker.

What TV series do you keep coming back to watching?
Coupling, Sherlock och Vita huset.

Among your friends, what are you best known for?
Ingen aning. Kanske att jag ställer upp, är trofast och lyhörd.
(Skulle jag vilja veta vad deras svar egentligen är?)

Who of your friends is most like you?
Inga namn nämnda. Jag tror att i de flesta vänskaperna finns det likheter och skillnader, men i olika hög grad. Ibland känns det som om skillnaderna som finns upplevs större med dem som i mycket annat är väldigt lika mig.

What was the most traumatizing moment of your life?
Jag kan inte säga ett, för det var snarare fråga om situationer med utsatthet under lång tid. Men svek, sjukhus och han som inte accepterade nej finns bland traumatiska händelser.

What’s the best lesson you’ve learned from a work of fiction?
Att jag egentligen bara behöver bli älskad av en person; för utan den personens kärlek spelar det ingen roll hur många som älskar mig, det kommer ändå aldrig att vara nog. (En insikt som kom när jag läste Hjärtats innersta röst.) Men jag har lärt mig mycket från böcker eftersom jag läst mycket.

What’s something you’ll never do again?
Bli gravid.

Grundad

23 tisdag Jan 2018

Posted by Lisa in Om mig, Ord

≈ Lämna en kommentar

Med fötterna stadigt på marken och närvaron rotad i landet under mina fötter. Drottning av marken jag går på, Queen of the Land I Tread, sade någon en gång. Och ibland känner jag den starkare, kraften, närvaron, det som fyller mig med det renare, det vilda och fria, fast dagen är inrutad.

Inom mig, nära intill mig, går jag barfota i snön intill vägen, sätter lätta spår, oberörd av kylan. Jag känner snön och skaren mot fotsulorna, vädrar spåren av hare, rådjur och räv som gått där under natten.

Några djupa andetag innan jag tar steget in i dagens rutnät.

Otjusig och nöjd

08 måndag Jan 2018

Posted by Lisa in Om mig, Självkänsla

≈ Lämna en kommentar

Ledig dag och yoga. Då kom dansar-Lisa fram. Benvärmare och knälång tröja över träningskläder, kängor och dunjacka. Håret fortsatt i knut eftersom det blir galet när man tar ur knuten. Garanterat otjusig men nöjd och jordnära, jagnära.

Så kontrasten, en ström av selfies i sociala flöden som alla ska visa hur tjusiga, sexiga, mystiska, åtråvärda de är. Ja, ja. Snabbt fladdrar impulserna förbi: ”jag vill också”, ”borde jag?” och att slå ner på mig för att jag inte är lika snygg, men… nej. Jag kan inte konkurrera, jag vill inte konkurrera. Jag är inte intresserad av att spela ett spel om likes och uppmärksamhet, med heta blickar och vassa armbågar. Jag är inte intresserad av att jämföras eller jämföra. På deras arena står jag mig slätt, för jag hör inte hemma där. Och det är en befriande insikt. Det är lätt att glömma när man sköljs över av sociala flöden att det finns fler arenor. Utan spel.

Så idag är jag nöjt otjusig, jordnära och bara jag.

Vinddans

06 onsdag Dec 2017

Posted by Lisa in Om mig, Ord

≈ Lämna en kommentar

Halv storm. Byarna drar andan ur mig och sliter i hår och ben. ”Kom med! Kom med!”

Bakom kyrkan är det lugnare; här smiter bara enstaka vindar runt knuten och virvlar runt löven. Där kommer en liten virvelstorm, och en till. Löv dansar upp och singlar ner. Den tredje virveln möter mig och jag är plötsligt i den. I yster dans, i vindlek. Jag kan nästan höra skratt i vinden runt mig. I några sekunder – längre kan det nog inte vara – är tiden en annan. Sedan fortsätter vi åt vart sitt håll, vinden och jag.

Men jag bär det med mig. För det fanns något där inne i dansen som var hemma, på samma gång här och långt bortom. Som att dansa med dimslöjor. Det som tar mig bort och hem.

Några toner…

09 torsdag Jul 2015

Posted by Lisa in Dans, Om mig, Ord

≈ Lämna en kommentar

Några toner på piano och jag är tillbaka i Eileens dansstudio en varm dag. Solen ligger på och gassar, får fönstren att imma om vi inte öppnar dem.

Några toner på piano och kroppen minns stegsekvensen vi gjorde till just det stycket, till just den början, gång på gång på gång. Någonstans inom mig minns jag stegen, även om jag inte längre kan utföra dem. Det börjar lugnt, långsamt, nästan tveksamt – och kräver ren teknik och stor kroppskontroll – och avslutas snabbare, lite hoppigare. Utmaningen är att behålla teknik, kontroll, musikalitet. Och få det att se lätt ut. Lekande lätt.

Kroppen minns steg, men minnet når inte ända ut i musklerna. Fick jag se stegsekvensen skulle jag nog snart minnas den och lite tafatt, med 20 års frånvaro, kunna utföra den. Men det finns ett hack i stegsekvensen, en övergång jag inte minns. Och jag minns inte vad kombinationen hette. 

Men jag minns musiken. De tonerna är förevigade i en tidsbubbla, i en kontext som inte längre finns annat än i den bubblan, och i den dansighet som alltid är min.  

Jag är i förundran

17 fredag Apr 2015

Posted by Lisa in Livet, Om mig, Tankar, Tillvarons små mysterier

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

förundran, mindfulness, närvaro

Vi talade om förundran, om att förundras, om vad som väcker vår förundran. Det var inte självklart för alla. Flera hade krav på vad som ska väcka förundran och förutsättningar för att kunna känna förundran.
Det fick mig att fundera. Över det de sade, över hur det är för mig. (Jag tycker om att ta ett steg tillbaka och betrakta, granska och lära mig något nytt om människor, beteenden och om mig själv.)

Vissa behöver hitta något att förundras över, fantisera om, drömma om. Något som höjer sig över det prosaiska. De har drömmar och fantasier och det är drömmarna och fantasierna som gör dem till drömmare, som gör dem fantasifulla.

Jag förstår dem, men känner inte igen mig i det. Skillnaden är kanske inte så stor, och svår att fånga, men den finns där.

För mig finns det förunderliga i allt, i varje närvarande stund, på varje plats. Jag är i förundran. Jag lever med fantasi och drömmar ständigt närvarande. De är inget jag behöver söka; de bara finns där.

De konkreta drömmar jag hade har krossats, och jag har inte kunnat drömma nya i deras ställe. Jag kan inte säga att ”jag har en dröm”. Gör det mig till mindre av en drömmare?

För mig föds drömmarna och fantasierna ständigt på nytt, de är som ett pågående flöde. Ett parallellt varande. Att drömma och fantisera gör mig inte mindre närvarande, utan mer. Här och nu har många lager. 

Det är en gåva, en superkraft i den mån jag har någon. Min förundran, min fantasi, närheten till något bortom det uppenbara. Det gör mig rikare, det gör min värld och tillvaro rikare.
Det räddar mig.
Det är en del av vad jag är. 

Djupt inom mig finns ett skrik

20 fredag Feb 2015

Posted by Lisa in Den mörka spegeln, Känslor, Om mig, Ord

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

dissociation, Sorg, trauma

Djupt inom mig finns ett skrik.

Det är barnets skrik; barnet som alltför tidigt lärde sig att begrava gråten, att den inte tjänade något till. Barnet som stängde av, stängde dörren till känslorna och blev en annan, en som var starkare och inte behövde tröst, som inte behövde.
Jag hör henne, och jag försöker nå henne för att trösta. Men hur tröstar jag det otröstliga?
Hur tröstar  jag ett barn som inte fick äga sin gråt och ta emot tröst?
Hur når jag fram?

Det är ett förtvivlans skrik som ekar genom decennier, där orden tagit slut och känslorna tagit vid. Där sorgen öppnar sig, där skräcken står blottad.
Där finns en brunn av sorg som jag inte vågar gå nära, för att den får mig att knäa inför känslor jag saknar ord för och skriket fastnar i halsen och hindrar mig från att få luft. En sorg för tung att bära och ännu för ljudlös. Jag försöker trösta mig, men vet inte hur.
Jag kan inte ta bort något, så hur tröstar jag mig?

Där rör sig en skräck så stor att jag förstår att jag gömde undan och begravde den. I åratal stängde jag den inne, stängde den ute. Kapslade in och gömde den med en del av mig.
Hur bemöter jag en skräck jag mötte långt innan jag hade ord för den?
Den triggar hela försvarssystemet. Fly, slåss, stänga av. Jag kan inte slåss, jag kan inte längre stänga av, jag kan inte fly. Att inte kunna göra mer än att känna är… förtvivlan. Det är verkligen skräck. Det sköljer över mig som de värsta panikattackerna och jag kan inte ens skrika. Jag kan bara stå kvar. Adrenalinrusig och skakande, med försök att behålla mig förankrad i det icke skräckfyllda, i det icke förtvivlade. Jag kan bara hålla om mig och hålla mig kvar, och försöka trösta.
Men jag vet inte om jag når fram. För skriket ekar inom mig.

Nystande

19 torsdag Feb 2015

Posted by Lisa in De stora frågorna, Empowerment, Livet, Om mig, Tro

≈ Lämna en kommentar

Jag letar svar och förklaringar genom att följa trådar genom känslor, tankar och minnen, genom att nysta mig fram till en början, en rot, ett frö. Blir det ett brott på tråden eller den slutar i inget, fortsätter jag inte att älta runt, runt, runt där – jag har lärt mig att det bara slukar energi och lust – utan släpper det. Kommer det tillbaka kan jag följa tråden vidare då.

Men det har inte alltid varit så. Jag fastnade mer förr. Då kunde jag vända och vrida, grubbla och försöka förstå intellektuellt. Jag trodde att jag skulle kunna hitta svar som fick allt att framstå i ett förklaringens ljus, svar som magiskt skulle lösa allt. Om jag bara förstod och visste varför, så skulle det bli bra. Att förstå är väl att lösa?
Trodde jag verkligen det, eller ville jag tro det?
 Det är såklart inte så. Det har aldrig varit så enkelt för mig, i alla fall. En förklaring är inte en lösning, inte en magisk besvärjelse som löser förbannelsen. Ändå… den kan ge svar om vilken väg man ska ta. Ibland livsviktiga svar på känslor som blockerat vägen.

Jag på egen hand trevat mig fram genom allt mörkare grottgångar, följt spår tillbaka, likt Ariadnes tråd, men en tråd som leder in i det okända. In i ett allt mer otryggt och skrämmande mörker, men genom det in mot labyrintens mitt. Jag behöver inte göra mer än följa känslan när den kommer, låta tråden löpa. Det ger svar. Inget förklaringens milda ljus, utan oftare smärtsamt förblindande insikter som får mig att tappa orienteringen och luften, och som gör mörkret djupare tills jag finner tråden och mig själv igen.

Det är ingen magi. Ingen skönt förklarande lösning. Men finns det en tråd att följa in i labyrinten, så har den också en mitt. Där finns skatten. Där finns något bortom mörka gångar och smärtsamma sanningar.

03 tisdag Feb 2015

Posted by Lisa in Ord, Tankar

≈ Lämna en kommentar

Du vill bli älskad för den du är.
Var då den du är. Sann mot dig.

Försöker du vara någon annans dröm är du inte dig själv.
Då är det inte dig du blir älskad för.

← Äldre inlägg
Nyare inlägg →

Arkiv

Kategorier

Follow Lisigt on WordPress.com

Klicka här om du vill få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Follow Lisigt on WordPress.com

Webbplats byggd med WordPress.com.

  • Prenumerera Prenumererad
    • Lisigt
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Lisigt
    • Prenumerera Prenumererad
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Läsare
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
 

Laddar in kommentarer …