• Om mig

Lisigt

~ Med lätta steg och öppna sinnen

Lisigt

Kategoriarkiv: Tro

Nystande

19 torsdag Feb 2015

Posted by Lisa in De stora frågorna, Empowerment, Livet, Om mig, Tro

≈ Lämna en kommentar

Jag letar svar och förklaringar genom att följa trådar genom känslor, tankar och minnen, genom att nysta mig fram till en början, en rot, ett frö. Blir det ett brott på tråden eller den slutar i inget, fortsätter jag inte att älta runt, runt, runt där – jag har lärt mig att det bara slukar energi och lust – utan släpper det. Kommer det tillbaka kan jag följa tråden vidare då.

Men det har inte alltid varit så. Jag fastnade mer förr. Då kunde jag vända och vrida, grubbla och försöka förstå intellektuellt. Jag trodde att jag skulle kunna hitta svar som fick allt att framstå i ett förklaringens ljus, svar som magiskt skulle lösa allt. Om jag bara förstod och visste varför, så skulle det bli bra. Att förstå är väl att lösa?
Trodde jag verkligen det, eller ville jag tro det?
 Det är såklart inte så. Det har aldrig varit så enkelt för mig, i alla fall. En förklaring är inte en lösning, inte en magisk besvärjelse som löser förbannelsen. Ändå… den kan ge svar om vilken väg man ska ta. Ibland livsviktiga svar på känslor som blockerat vägen.

Jag på egen hand trevat mig fram genom allt mörkare grottgångar, följt spår tillbaka, likt Ariadnes tråd, men en tråd som leder in i det okända. In i ett allt mer otryggt och skrämmande mörker, men genom det in mot labyrintens mitt. Jag behöver inte göra mer än följa känslan när den kommer, låta tråden löpa. Det ger svar. Inget förklaringens milda ljus, utan oftare smärtsamt förblindande insikter som får mig att tappa orienteringen och luften, och som gör mörkret djupare tills jag finner tråden och mig själv igen.

Det är ingen magi. Ingen skönt förklarande lösning. Men finns det en tråd att följa in i labyrinten, så har den också en mitt. Där finns skatten. Där finns något bortom mörka gångar och smärtsamma sanningar.

En natt ska klockorna spela min sång

08 onsdag Okt 2014

Posted by Lisa in Ord, Tro

≈ 4 kommentarer

I natten hör jag kyrkklockor ringa i fjärran. Jag gör det om nätterna. Ett avlägset klämtande. I natt ringer de för någon, i natt kallar de någon hem.
Inte mig. Det är inte mig de klämtar för i natt.

Men en natt kommer de att göra det. En natt kommer de att spela min sång, den som kallar mig hem. Ledd av sången kommer jag att finna vägen till vattnet där min båt väntar. Färjkarlen – eller färjkvinnan – begär ingen obol för överfarten; allt jag behöver ge är mitt namn. Det namn jag ännu inte känner.

Buren av min sång kommer jag att färdas bortom havet, bortom dimman. Till det som finns bortom, det som en del av mig ständigt längtat hem till.
The source and the return.

Men inte i natt. Min tid är inte ute än.

En Mabon-hälsning

23 torsdag Sep 2010

Posted by Lisa in Tro

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Tro

Arkiv

Kategorier

Follow Lisigt on WordPress.com

Klicka här om du vill få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Follow Lisigt on WordPress.com

Webbplats byggd med WordPress.com.

  • Följ Följer
    • Lisigt
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Lisigt
    • Anpassa
    • Följ Följer
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Inläggsvyn
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält