Kategoriarkiv: Politik och samhälle

Politik, makt, kvinnofrågor, jämställdhet, mänskliga rättigheter, samhällsfrågor

Nobelprisvecka: Fysik

05 tisdag Okt 2010

Posted by in Aktuellt, Vetenskap

≈ Lämna en kommentar

Kungliga vetenskapsakademin tilldelar årets Nobelpris i fysik till Andre Geim (51 år) och Konstantin Novoselov (36 år), båda vid University of Manchester, ”för banbrytande experiment rörande det tvådimensionella materialet grafen”.

Två förhållandevis unga forskare (Novoselov är årsbarn med mig!) inom ett verkligt banbrytande område som har enorma applikationsmöjligheter – bl.a. genomskinliga pekskärmar, lätta och tåliga kompositmaterial, elektronik, ledande plaster – och antagligen kommer att få ännu större.

Nobel-stiftelsens pressrelease:

Grafen – den perfekta atomväven

En tunn flaga vanligt kol, bara en atom tjock, har gjort Andre Geim och Konstantin Novoselov till årets Nobelpristagare i fysik. De har lyckats visa att kolet i denna platta form har exceptionella egenskaper som har sitt ursprung i kvantfysikens märkliga värld.

Grafen [grafe´n] är en form av kol – det tunnaste och samtidigt det starkaste någonsin. Som material är det helt nytt. Det leder elektricitet lika bra som koppar. Det leder värme mycket bättre än alla andra kända material. Det är nästan helt genomskinligt och samtidigt så tätt att inte ens helium, den minsta gasatomen, kan ta sig igenom. Kol, som bygger upp allt liv vi känner till på jorden, har än en gång överraskat oss.

Geim och Novoselov fick fram grafenet ur en bit grafit, sådant som sitter i blyertspennor. Med vanlig tejp lyckades de få fram en atomtunn grafitflaga. Många trodde att så tunna kristallina material inte kunde vara stabila.

Med grafenet kan fysiker nu studera en ny klass av två-dimensionella material med unika egenskaper. Det tillåter experiment som ger nya infallsvinklar på kvantfysikaliska fenomen. Dessutom hägrar praktiska tillämpningar för framtiden – från chansen att skapa en mängd nya material till att skapa ny elektronik. Grafentransistorer förväntas bli avsevärt snabbare än dagens transistorer som baseras på kisel. Då kan datorerna på sikt bli ännu effektivare.

Med sin förmåga att både släppa igenom ljus och samtidigt leda ström lämpar sig grafenet till att användas i genomskinliga pekskärmar, ljuspaneler och kanske solceller.

Inblandad i plaster kan grafenet få dem att bli elektriskt ledande samt tåligare mot värme och mekaniska påfrestningar. Stryktåligheten kan utnyttjas i nya superstarka material, som dessutom blir tunna, elastiska och lätta. Satelliter, flygplan och bilar skulle i framtiden kunna byggas av de nya kompositmaterialen.

Årets pristagare har varit parhästar en längre tid nu. Konstantin Novoselov, 36, arbetade med Andre Geim, 51, först som doktorand i Nederländerna, sedan följde han Geim till Storbritannien. Båda fick sin utbildning och startade karriären som fysiker i Ryssland. Idag är de båda professorer och bedriver sin forskning vid University of Manchester.

Lekfullhet är deras kännemärke. Något lär man sig alltid, ibland blir det full pott. Som nu när de med grafenet har skrivit in sig i vetenskapshistorien.

Andre Geim har tidigare (2000) fått Ig Nobel-priset för att ha fått en groda att levitera.

Imorgon onsdag, 11:45, tillkännages kemipriset.

Nobelprisvecka: Fysiologi eller medicin

04 måndag Okt 2010

Posted by in Aktuellt, Vetenskap

≈ 3 kommentarer

Robert G. Edwards med
världens 2500:de provrörsbarn

Årets Nobelpris i fysiologi eller medicin går till Robert G. Edwards för utvecklingen av provrörsbefruktning, även kallad ”livets laboratorium”.
En utveckling som hjälpt tusentals ofrivilligt barnlösa, och som inte är helt okontroversiell.

”Robert Edwards belönas med 2010 års Nobelpris för utvecklingen av in vitro-fertilisering (IVF eller provrörsbefruktning). Hans insatser har gjort det möjligt att behandla ofrivillig barnlöshet (infertilitet), ett problem som mer än 10 procent av alla par som försöker skaffa barn ställs inför.

Edwards såg redan på 1950-talet möjligheten att använda IVF som behandlingsmetod mot infertilitet och arbetade målmedvetet för att förverkliga sin vision. Efter att ha gjort en rad grundläggande upptäckter kring befruktningens fysiologi blev han den förste att åstadkomma befruktning av mänskliga äggceller i provrör (eller snarare cellodlingsskålar). Den 25 juli 1978 kröntes arbetet med framgång när det första ”provrörsbarnet” föddes. Under åren som följde förfinade Edwards och hans medarbetare IVF-metodiken och delade generöst med sig av sitt kunnande till kolleger över hela världen.

Hittills har cirka fyra miljoner barn fötts efter IVF. Åtskilliga av dem har nu hunnit uppnå vuxen ålder och skaffat egna barn. Ett helt nytt medicinskt område har vuxit fram. Robert Edwards har lett utvecklingen hela vägen, från de grundläggande upptäckterna till dagens framgångsrika IVF-behandling. Hans insats representerar en milstolpe i den moderna medicinens utveckling.”

Länk till Nobelkommitténs fullständiga pressrelease.

Imorgon ca 11:45 tillkännages fysikpriset.

RUT och ROT och butlers i tunnelbanan

17 tisdag Aug 2010

Posted by in Aktuellt, Politik och samhälle

≈ Lämna en kommentar

Valet närmar sig men debatten verkar inte riktigt ha tagit fart. Det är lite om jobbskatteavdrag, utförsäkrade som inte alls får riktiga jobb och hushållsnära tjänster. De riktigt viktiga frågorna lyser med sin frånvaro i partiernas försök att profilera sig genom att tvåla till motståndarna. RUT fortsätter dock att spela en stor roll i valrörelsen; en betydligt större roll än vad man kan tycka att hon borde spela.

Oppositionen är som bekant kritiska till RUT, men igår föreslog två Stockholmssossar, Ilija Batljan och Carin Jämtin, på DN Debatt att man skulle införa ”kollektiva vardagstjänster i SL:s lokaler” (DN 16/8-10) så att kollektivresenärerna tjänar lite tid på väg till och från jobbet. Är inte det bara att flytta ner RUT i källaren? Och när de i artikeln talar om ”butlerliknande tjänster” misstänker jag att de helt tappat kollen – för att bli butler krävs en relativt lång utbildning, och det är alltså inte alls ett av de där okvalificerade yrkena som idag omfattas av diverse avdrag och subventioner.

När ska våra politiker öppna ögonen och komma med vettiga förslag kring tjänstesektorn? Det har kommit diverse konstiga förslag om att restauranger och bilverkstäder ska omfattas av något slags avdrag; om IT-tjänster, hundrastning och annat. Det som behövs är inte enstaka avdrag och (skattefinansierade) subventioner, utan ett rättvist system som gynnar alla och som inte kräver en massa administration. Om jag genom mina skattepengar ska betala för din städning vill jag att du betalar för mina frisörbesök! Tjänst som tjänst. Så i stället för att fortsätta tramsa med husnära tjänster hit och okvalificerat arbete dit, sänk tjänstemomsen rakt av så att det blir rättvist! Någon administratör som sitter och arbetar med avdragen kanske blir av med jobbet, men det skulle antagligen både ge fler jobb, ett förenklat och transparent system och lägre kostnader, för att inte tala om att det skulle bli rättvisare.

När det gäller ROT är frågan en annan, eftersom det uppenbarligen fungerar bra. Men jag undrar fortfarande när ROT ska utvidgas till att omfatta även hyresrättsinnehavare och hyresvärdar. En utvidgning av systemet skulle ge fler jobb, större skatteintäkter till staten och innebära en verklig hjälp för de hyresvärdar vars hus är i allt större behov av renovering och uppfräschning (t.ex. i miljonprogrammen). Varför ska detta avdrag enbart gälla dem som äger sina bostäder, och enbart vissa områden med (bostdsrätts)lägenheter medan andra områden med (hyresrätts)lägenheter inte omfattas? Hur var det där med rättvisa?

Politiker – en övermänsklig elit eller verklighetens människor?

07 onsdag Jul 2010

Posted by in Aktuellt, Politik och samhälle

≈ Lämna en kommentar

Det finns en politisk elit i Sverige, ett relativt litet antal politiker som tycks finnas överallt och alltid, dyker upp i de mest varierande sammanhang och har åsikter i alla frågor. Det är påfallande ofta människor som tycks vara enbart politiker, och ha väldigt lite identitet i någon annan yrkesroll. Man kan tycka vad man vill om det, men för mig är 100% politiker långt från verklighetens människor, långt från mig och dig. Jag kan inte identifiera mig med dem. Det är t.ex. lätt för dem att fatta beslut om småföretagares villkor, som kraftigt försämrar villkoren för oss egenföretagare, och tro att de gör något positivt för oss, för de flesta av dem har ingen aning om förhållandena för oss, just dem de fattar beslut om.

Idag har jag läst och hört två exempel på de snudd på övermänskliga krav som ställs på politiker, och som jag kraftigt ifrågasätter.

Det är dels Göran Hägglund (Kd) som har drabbats av kraftig magsjuka och kanske inte kan komma till Almedalen för kristdemokraternas stora dag på fredag. Hans pressekreterare, Martin Kits, säger till TT:

– Almedalsveckan ett valår – det är en viktig vecka för alla politiker. Det finns förväntningar på det tal han ska leverera.

Förväntningar på det tal han ska leverera. Inget utrymme för att vara mänsklig där, inte. Det handlar om att prestera, att leverera, och mänsklighet är tydligen av underordnad betydelse. Jag hoppas innerligt att Göran Hägglund kan stänga ute kraven som ställs på honom och visa att han är en av de verklighetens människor som Kd gärna pratar om. Han har rätt att vara sjuk utan att pressas att leverera.

Det andra exemplet är Sven Otto Littorin (M) som idag har meddelat att han avgår som arbetsmarknadsminister med omedelbar verkan av personliga skäl. Jobbet tar för mycket och går ut över hans familj:

– För mig är mina barn värda mer än mitt jobb, min karriär och något annat. Jag har nått min gräns. Jag är inte längre beredd att betala det här priset – för mina barns skull, för min skull och för min fästmös skull.

Jag har inte varit något större fan av Littorin som politiker, men som person steg han i min aktning av att sätta den här gränsen. Han är inte beredd på att betala priset för att fortsätta spela med i politikerspelet, där mediernas överdrivna bevakning och ständiga jakt inte bara på politiker utan även på deras barn och respektivar är en press som ingen borde behöva leva under (framför allt inte barn och respektivar. Skitjournalister som inte kan respektera barnen!). Det ska han ha all respekt för.

Jag vill ha mänskliga politiker, inte prestationsprinsessor/-prinsar/-drottningar/-kungar som på ett övermänskligt sätt arbetar nästan dygnet runt, är överallt och i alla sammanhang. Det stör mig att det finns ett underförstått krav att som politiker ägna all tid åt politiken, eller all ledig tid om man är politiker på lägre nivå och har ett ideellt eller mindre betalt engagemang. Även om politik är ett stort intresse och inte sällan handlar om ett kall tycker jag att politiker ska vara ett yrke, inte en livsstil – för om politiker förväntas vara övermänskliga får vi den politiska elit vi har idag. Ställer vi sådana krav får vi också de politiker som vi förtjänar, som är distanserade från den verklighet som de flesta av oss lever i. Det blir en exkludering av dem som inte kan eller är beredda att offra allt för politiken, dem som inte har ett annat liv som förankrar dem bland väljarna och som ger dem annan input än den politiska sfären.

Min hälsa och min familj om jag skaffar någon – inklusive min utökade familj – kommer alltid att gå före politiken. Mina passioner, som dansen, ligger fast; jag tänker inte offra dem bara för att jag ägnar tid åt politik. Och jag skiter fullkomligt i hur mycket tid andra lägger på politik; det är deras val. Jag lägger den tid jag har, orkar och har lust att lägga. Jag tänker hålla fast vid min mänsklighet, och tills jag är betald heltidspolitiker så är jag absolut inte heltidspolitiker. Att bränna ut sig är bara dumt.

Jag gör mitt bästa för att leva den politik jag tror på och vill se, och vara den sortens politiker jag kan identifiera mig med. Jag strävar efter att släppa prestationsfokus och överpresterande, är sannerligen ingen övermänniska även om jag pressar mig själv alldeles för hårt alldeles för ofta, men arbetar med att lära mig sätta sundare gränser. Jag är inte perfekt och inte intresserad av att sätta mig på en piedestal som distanserar mig från människorna runt mig. Och jag tycker att politik ska vara öppet för alla, inte för en elit. Jag vill ha fler människor inom politiken, människor som prioriterar sin mänsklighet och sina relationer före politiken. För vad är egentligen viktigt i livet – en idé eller relationer?

Att vakna till svåra nyheter

31 måndag Maj 2010

Posted by in Aktuellt, Mänskliga rättigheter, Politik och samhälle

≈ 1 kommentar

Måndag morgon, vaknar tidigt efter att ha sovit dåligt och det är först efter att ha snoozat väckarklockan för andra gången som jag somnar riktigt gott. En stund. Resultat: försover mig en timme och vaknar dödstrött.

Radion står på. Och vad hör jag? Israelisk militär har bordat Ship to Gaza-konvojen, Frihetsflottan, på internationellt vatten. Ett tiotal döda och flera skadade. Vad???

Oproportionerligt våld? I högsta grad. Vad Israels armé- och regeringsföreträdare än försöker få Ship to Gaza att framstå som, så har de med sig förnödenheter och byggmaterial till ett Gaza som blockeras av Israel och därför inte får in många av de varor som vi räknar som självklara. Ship to Gaza är inte en terrororganisation och samarbetar inte med Hamas, utan ”en partipolitiskt och religiöst oberoende ideell förening som består av personer och organisationer som vill verka för en ökad respekt för de mänskliga rättigheterna och den allmänna folkrätten” (från StG:s Plattform och mål). Det handlar om mänskliga rättigheter, inte om för eller mot vare sig staten Israel eller Palestina.

I en del medier beskrivs deltagarna i Frihetsflottan som aktivister, men det är viktigt att vara tydlig med begreppen här: frihetsaktivister och aktivister för mänskliga rättigheter är vare sig våldsbenägna eller terrorister.

”Ship to Gaza är en ideell och fredlig solidaritetshandling från människa till människa.” (StG)

Det finns 11 svenskar ombord på konvojen, bland andra författaren Henning Mankell, mp-riksdagsledamoten Mehmet Kaplan, konstnären Dror Feiler, religionshistoriker Mattias Gardell och idéhistorikern Edda Manga. De båda senare bloggar om sin resa med Ship to Gaza, men det har inte kommit några uppdateringar av bloggen sedan strax efter 3 i morse. Just Edda Manga och Mattias Gardell befann sig på den turkiska båten, där det blev en våldsam bordning med flera döda. Det har inte kommit in några uppgifter om hur det står till med svenskar eller andra eftersom all kommunikation med skeppen tycks vara avskuren.

Här till vänster är den sista Twitter-rapporten från Mehmet Kaplan (Mp), skickad vid 5-tiden i morse. Skärmdumpen är från nu vid 10:40, och det har alltså inte hörts något sedan dess.
Det här var inget vidare att vakna till. Morgonen har mest handlat om att söka information, följa Twitterflödet – #Shiptogaza – och nyheterna och försöka förstå. Jag har otroligt svårt att tro att deltagare i Frihetsflottan skulle ha haft vapen med sig, men däremot ser jag det inte som helt omöjligt att några försökte försvara sig när de bordades av israeliska soldater som, att döma av de videofilmer som hann läcka ut, var ganska hårdhänta och våldsamma. Skulle du bara ta emot slag och våld utan att försvara dig?
Det kommer att vara manifestationer idag i både Stockholm (kl 18 på Sergels Torg), Göteborg (kl 18 på Gustav Adolfs Torg, i en ljusmanifestation) och Malmö (kl 18 på Gustav Adolfs Torg). Låt oss hoppas att de inte blir hatmanifestationer mot Israel som land, utan att människor kan fördöma handlingarna utan att fördöma ett helt folk. Det får inte bli våldsamma eller protester som bara ger den israeliska staten och militären vatten på sin kvarn och som blir ett indirekt stöd mot terroristerna.

A Safe World for Women

01 torsdag Apr 2010

Posted by in Politik och samhälle

≈ 2 kommentarer

Etiketter

,


Nätverket Women for A Change har startat kampanjen A Safe World for Women inför 2011 års 100-årsfirande av den internationella kvinnodagen. Det är 100 år då mycket har hänt, men där ofantligt mycket finns kvar att göra.

1993 antog FN Deklarationen om avskaffande av allt våld mot kvinnor, eller Declaration on the Elimination of Violence Against Women:

Staterna bör fördöma våld mot kvinnor och bör inte åberopa någon sed, tradition eller någon religiös hänsyn för att undvika sina åtaganden vad gäller dess avskaffande. Staterna bör med alla lämpliga medel och utan dröjsmål bedriva en politik som syftar till att avskaffa våld mot kvinnor (Kvinnokonventionen.se)

17 år senare har var tredje kvinna, runt om i världen, någon gång i livet blivit slagen, tvingad till sex, eller på andra sätt utsatt för övergrepp. Varför är det så tyst om detta?

Varje år forslas ungefär 800 000 människor över gränserna i människohandel (trafficking). 80 % av dem är kvinnor och flickor. Handeln med kvinnor och flickor är den snabbast växande kriminella verksamheten och på god väg att bli mer lönsam än droghandeln – och minst lika korrupt. Varför gör inte våra regeringar mer?

Kvinnlig könsstympning påverkar cirka 130 miljoner kvinnor och flickor. Varje år utsätts ytterligare 2 miljoner flickor för det. Varför händer det inget?

Upp mot 70 % av kvinnliga mordoffer mördas av sina manliga partner – pojkvänner, sambor, makar. Varför pratar inte människor om det?

Världen spenderar 300 000 gånger mer pengar på vapen än vad FN lägger på att eliminera våld mot kvinnor. Varför?

Det är dags att bryta cirkeln. Det är hög tid att kräva att kvinnor värderas likadant som män, att kvinnans människovärde jämställs med mannens, i stället för att hon ses som en vara.

Tillsammans kan vi åstadkomma en förändring. Tillsammans kan vi bilda världens största folkrörelse för att avskaffa alla former av övergrepp mot kvinnor och flickor:
trafficking, slaveri, påtvingad prostitution, våldtäkter i och utanför äktenskapet, misshandel, våld i hemmet, kvinnlig könsstympning, sexuella övergrepp och trakasserier, samt den tortyr och det psykiska, fysiska och sexuella våld som begås av statsmakter.


En säker värld för kvinnor är en säker värld för alla. Besök A Safe World for Women, se filmen här ovanför, reagera och ta ställning – här på hemmaplan också. Visa var du står och var du har dina värderingar. Vi går till val i höst. Hur viktig är kvinnofrågan för dig?



Sitter föräldraskap i könet?

30 tisdag Mar 2010

Posted by in Politik och samhälle

≈ 1 kommentar

Etiketter

Vidare funderingar efter Eva Sternbergs debattinlägg om fäders livsfarliga föräldraskap.

Jag kan vara ganska drastisk i min syn på män, och har inte sällan små inslag av mansförakt, men kommer helt uppenbarligen inte ens i närheten av den syn på mannen som så underlägsen kvinnan som jag upplever att Eva Sternberg ofta ger uttryck för. Åtminstone när det gäller föräldrarollen, där kvinnan tydligen vida övertrumfar mannen på alla områden. För mig låter hennes uttalanden som en återgång till 50-talet, stark färgade av en extremt konservativ familjepolitisk syn som skulle få den mörkblåaste kristdemokrat att jubla av glädje, och en biologism som åtminstone jag har svårt att ta på allvar.

Är föräldraskap i betydelsen mamma- och papparollen verkligen medfött och en del av våra genom evolutionen utvecklade egenskaper? Är det biologiska egenskaper eller något inlärt?

Rent fysiologiskt kommer vi inte ifrån att även om kvinnan och mannen bidrar med varsin cell till det blivande barnet, så är det kvinnokroppen som fungerar som kuvös för fostret. Att i drygt nio månaders tid dela sin kropp med ett barn skapar givetvis ett band till barnet. Men inte hos alla. Dessutom kan både adoptivföräldrar och pappor vara precis lika hängivna och bra som en biologisk mamma, så det räcker inte som förklaringsmodell. Men det är just kuvösargumentet och det faktum att det bara är kvinnor som kan amma barnet som jag hört många kvinnor använda för att förklara varför mamman även på alla andra sätt är den bäst lämpade föräldern. Det skulle väl innebära att lesbiska par vore den idealiska föräldrakonstellationen. En mamma är bra, två mammor är bättre. Eller?

Men utöver de rent fysiologiska faktorerna, är det verkligen något biologiskt hos kvinnor respektive män som påverkar hur de är som föräldrar? Är kvinnor av naturen mer vårdande än män? Är män av naturen mindre uppmärksamma på andras behov än kvinnor? Eller handlar det om något så enkelt som att kvinnor och män än idag fostras olika så att skilda egenskaper uppmärksammas, bejakas och premieras och därför också förstärks? Inlärt eller medfött?

Såvitt jag vet har män i allmänhet inte svårare än kvinnor i allmänhet för att lära sig se samband, läsa signaler eller förstå behov och borde därför vara precis lika väl lämpade att vara föräldrar om de bara fick chansen. Men det är kanske där vi har ett problem. Om kvinnor fortsätter att hålla fast vid att de är de bäst lämpade föräldrarna och därför inte låter männen vara det, så kommer männen inte att utveckla sina föräldraegenskaper på bästa sätt. Detta underlättas inte heller av ett ojämlikt försäkringssystem där kvinnor fortfarande tar ut den största delen av föräldradagarna. Kanske skulle vi kunna råda bot på det genom en individuell föräldraförsäkring som visar att båda föräldrarna är lika viktiga och har samma rättigheter och skyldigheter gentemot barnet.

Hur tänker du kring föräldraskap: vem är bäst lämpad som förälder och varför?

Är män livsfarliga som föräldrar?

29 måndag Mar 2010

Posted by in Politik och samhälle

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Ibland skäms jag över att vara kvinna, tills jag kommer ihåg att jag ju inte är en riktig kvinna.


I början av februari tog jag upp Eva Sternbergs svidande kritik mot att Birgitta Ohlsson tänker kombinera arbete och mammaroll: Ibland häpnar man eller Att skjuta en annan kvinna i ryggen. Nu har samma Sternberg i Expressen gjort klart att hemmapapporna är livsfarliga för barnen. Jo, du läste rätt. Sternberg baserar detta på en nyligen presenterad avhandling som påvisar att olycksfallsfrekvensen hos barn under ett år har ökat med mer än 30 % de tre senaste åren. Detta hävdar Sternberg beror på att politikerna har lagt sig i småbarnsfamiljernas liv genom att arbeta för att fler fäder ska vara hemma, bland annat genom den omdiskuterade och tämligen ineffektiva pappabonusen i föräldraförsäkringen.

Vi kvinnor har sedan tidernas begynnelse utvecklat oss själva, vår hjärna och vårt sammanhang för att på bästa möjliga sätt ta emot det späda barnet vid födseln och ge det näring ur vår kropp och omvårdnad i vår famn. Män har utvecklat sin hjärna till att skjuta bisonoxar och se tredimensionellt. (Expressen 2010-03-25)

Eva Sternberg anser att det finns biologiska, medfödda skillnader hos män och kvinnor som gör män mindre lämpade att t.ex. ta hand om barn, medan kvinnor har egenskaper som gör oss till idealiska föräldrar. Män har ett tunnelseende och en blick för den övergripande situationen som hjälper dem vid jakt, medan kvinnor har en medfödd känsla för barnet, dess beteenden och behov ”för hon är evolverad till att ta hand om det späda barnet” (inlägg den 18 mars 2010 i Eva Sternbergs blogg).

Det har uppenbarligen blivit något fel i min utveckling eftersom jag kan relatera mer till att se tredimensionellt än att vara vårdande och ge näring åt ett barn. Jag är helt klart inte den sortens kvinna som Sternberg refererar till. Men ärligt talat – finns det någon grund för ett sådant här påstående? Njae, det är väl lite sämre bevänt med det. Fast Sternberg hävdar att sjukvårdspersonalen vet att hon har rätt och att det inte skrivs eller forskas om frågan för att forskarna är rädda eller inte får anslag.

Att döma av den senaste veckans debatt om dagishämtningsstressen, som främst verkar drabba mammorna i en tävlan om vem som är bäst mamma = hämtar sitt barn först på dagis, misstänker jag att mammorna är minst lika stressade som papporna. Är inte risken lika stor att en stressad mamma råkar stänga bildörren om barnets hand som att en stressad pappa gör det? Varför skulle en pappa vara mer benägen att skålla sitt barn med hett kaffe än en mamma?

Anna Carlsson, forskaren vars avhandling Eva Sternberg utgår från i sin artikel, svarar idag på Eva Sternbergs debattartikel under rubriken ”Vara bra förälder inte fråga om kön” och hävdar att avhandlingen, Child Injuries at Home – Prevention, Precautions and Intervention with focus on scalds (kan hämtas som pdf), inte alls tar upp någon könsaspekt på föräldraskapet:

Jag har inte över huvud taget jämfört mammor och pappors förutsättningar för att värna om barnens bästa. Det känns väldigt olyckligt att sammankopplas med resonemang som jag inte på något sätt står bakom. Tvärtom tar jag helt avstånd från Eva Sternbergs hypotes. Detta var såväl Expressen som Eva Sternberg informerade om redan när hennes olyckliga artikel publicerades. I dag har hon bett mig om ursäkt. (Expressen 2010-03-25)


I sin avhandling har Anna Carlsson undersökt de olycksfallsrisker som barn upp till 6 års ålder är utsatta för i hemmet, genom att fokusera på fyra områden:
1. Föräldrars uppgifter om hur de följt olycksförebyggande råd
2. Omfattningen av bränn- och skållskador
3. Föräldrars uppfattningar om påverkande faktorer till olyckshändelser
4. Samt effekten av individanpassad information om barnolycksfall

(Expressen 2010-03-25)

Hon har funnit att föräldrarnas bakgrund och socioekonomisk ställning (fr.a. utbildning) har betydelse för i vilken grad de följer de olycksförebyggande råden från BVC, men säger ingenting om förälderns kön. Antagligen för att det inte är relevant.

Det är pinsamt när en skribent så rejält förvrider forskningsrön för att stödja sina egna åsikter, framför allt när avhandlingen finns tillgänglig för var och en och har en mycket tydlig sammanfattning på svenska, där det framgår att resultaten inte gör gällande det som Sternberg vill komma åt. Så det var skönt att se att forskaren själv gav svar på tal.

När det gäller Sternberg blir jag lite allmänt beklämd över hennes envisa påståenden om mäns och kvinnors av naturen givna förutsättningar i egenskap av olika rollinnehavare i familjen och samhället. Vilket årtionde lever hon i? Eller vad är det för värdekonservativ extremistisk kultur hon försöker främja? Den enda anledningen jag skulle kunna tänka mig till att män är sämre föräldrar än kvinnor är att de inte får chansen.

Sin By Silence

24 onsdag Mar 2010

Posted by in Politik och samhälle

≈ 2 kommentarer

Etiketter

I det senaste nyhetsbrevet från Say NO – UniTE nämns aktionen Sin By Silence, en dokumentär om en grupp kvinnor som har lärt av sitt förflutna och arbetar för att förändra sin framtid.

Sin By Silence är en dokumentär om misshandlade kvinnor, men den är mer än så. För kvinnorna berättar från ett kaliforniskt fängelse, dömda för att ha mördat de män som misshandlade dem.

Gruppen Convicted Women Against Abuse (CWAA) bildades 1989 för att hjälpa kvinnor i fängelse att bryta tystnaden kring misshandeln och lära sig mer om vad de måste göra för att hjälpa andra att sätta stopp för våldscykeln. I ett rättssystem där eventuell frigivning ligger i händerna på en frigivningskommitté och ofta stoppas av anhöriga till offren – som i det här fallet alltså är de dödade misshandlande männen – kan de här kvinnorna i princip tvingas sitta i fängelse i resten av sina liv och betraktas som förövare. Men de är också offer.

I stället för att slåss emot ett system som inte förstår den otroligt sammansatta bilden av misshandel i en relation har kvinnorna i CWAA försökt utbilda systemet. Genom noggrant genomtänkta och väl utförda brevkampanjer, presskontakter och senatsutfrågningar skapade de en hel rörelse och lyckades väcka medvetenhet om misshandlade kvinnors situation och till och med att ändra lagstiftningen.

De här kvinnorna trodde som så många andra misshandlade kvinnor att de var ensamma. De hade levt i tystnadens tyranni, där de själva teg om vad som hände innanför hemmets väggar och där omgivningen teg. Först i fängelset har de kunnat se att de inte var ensamma, inte är ensamma, och bryta sig ur de inre fängelser som åratal av fysisk och psykisk misshandel har byggt upp. De kommer aldrig mer att vara tysta.

Besök hemsidan, se trailern och läs om kvinnorna. Deras historier är väl värda att ta del av. När jag har råd kommer jag att köpa filmen, och jag hoppas innerligt att den så småningom kommer att visas här. Den behövs.

För de är inte ensamma. Många lever i det tysta fängelse där misshandeln sker. Den som börjar med manipulation och kontroll och fortsätter med en nedtryckande kommentar eller örfil, men som aldrig slutar där, utan eskalerar. Inför en omgivning som ofta står tyst och tittar på, för självklart ser någon. Inget offer för våld i hemmet är så duktig på att dölja det att ingen ser. Och det handlar inte bara om fysiskt våld, för psykiskt våld bryter också ner och fängslar. Men den största faran är tystnaden. Tystnaden fängslar och dödar, och den måste brytas. Där har vi alla ett ansvar att inte låta en medsysters lidande gå tyst förbi. Även om vi bara har en otäck känsla i maggropen av att allt inte står rätt till, så kan vi säga något. Hellre en fråga för mycket än en för lite, eller hur?

Stå på dig. Reagera så fort något känns fel, så fort du känner dig kontrollerad och manipulerad, så fort ditt sociala liv börjar bli kringskuret och din personliga frihet begränsas. Reagera redan vid den första röda varningsflaggan. För det finns alltid varningsflaggor. Stanna inte kvar efter det första slaget, ge inte en chans till, för snabbare än du kan tro är du fast. Om du ursäktar ett slag kommer du lätt att ursäkta ett till. Om du lever i en relation där du utsätts för psykisk eller fysisk misshandel, kom ihåg att du inte har gjort något fel, du är inte ensam, och det handlar inte om kärlek. Kärlek ger aldrig någonsin upphov till våld och ursäktar aldrig någonsin förtryck eller misshandel. Skäms inte och håll inte tyst.

Säg något – säg NEJ till våld mot kvinnor!

 

Juridiskt klavertramp och lila kuvert

22 måndag Mar 2010

Posted by in Aktuellt, Politik och samhälle

≈ Lämna en kommentar

Fredrik Reinfeldt har givit justitieminister Beatrice Ask i uppdrag att förbereda M:s kvinnoreform. ”Kvinnornas Fredrik” vill på så sätt profilera M som ett kvinnoparti, även om större delen av kvinnosatsningen än så länge är ganska oklar. Hittills tycks fokus ligga på RUT, även om det även har förekommit diskussioner om mäns våld mot kvinnor och sexköp.

Och det är här det blir intressant; det är här som det lila kuvertet kommer in i bilden. I torsdagens seminiarium om prostitution i Riksdagen uttryckte nämligen just Beatrice Ask att misstänkta sexköpare borde hängas ut.

– Jag skulle kunna tänka mig att ha väldigt grälla färger på kuvertet och skicka hem till folk som var misstänkta för detta, sade hon. (DN 2010-03-19)

Ask har sedan i torsdags mildrat sitt uttalande något genom att säga att färgade kuvert kanske inte var så bra, men står fast vid själva principen om att hänga ut misstänkta sexköpare:

– Jag försökte uttrycka att jag vill att det ska märkas när man har blivit tagen för sånt här, jag insåg att det var lite dumt med färgen men poängen är att det skulle vara tydligt. Rent praktiskt kanske man inte kan ha färgade kuvert men vi måste visa vilka de är och låta människor i deras omgivning få veta, säger Ask (AB 2010-03-19)

Jag kan förstå tanken på att sexköpare ska hängas ut, men vår justitieminister tycks glömma en absolut central del av rättssäkerheten: den att man är oskyldig tills man i en oberoende domstol har bevisats skyldig. Den som är misstänkt för ett brott är fortfarande oskyldig, och det är inte delgivare, Polismyndighet eller folkdomstolen som ska avgöra i skuldfrågan. Och tur är väl det! Men det verkar som om Beatrice Ask inte har full koll på rättssäkerheten i det här fallet.

Inte heller tycks hon ha det i frågan om att tvångstesta unga som tros knarka. Ask hävdar att integritetskränkningen av att tvingas till ett drogtest uppvägs av möjligheten att få hjälp mot ett missbruk, och testerna ska endast få göras efter åklagarbeslut som grundas på skälig misstanke. Men ändå … misstänkt betyder inte skyldig, och även här riskerar unga människor (under 15 år) att hängas ut trots att de enligt lagen är oskyldiga.

Personligen blir jag lite rädd för vart samhället skulle vara på väg om en misstanke räcker för att en människa ska hängas ut, och det skrämmer mig att vår justitieminister tycks ha så dålig koll på rättssäkerheten. Jag är uppenbarligen inte ensam om det. Centerns ungdomsförbund överlämnade igår ett lila kuvert till Beatrice Ask med följande meddelande:

Hej Beatrice!

Vi misstänker att du som Justitieminister inte förstår de grundläggande rättsliga principerna. Därför vill vi nu meddela dig via ett lila kuvert att vi tycker du bör skämmas inför din omgivning, ministerkollegor och allmänheten.

Vi passar på att citera Europakonventionens artikel 6

”Var och en som blivit anklagad för brott skall betraktas som oskyldig till dess hans skuld lagligen fastställts.”

Något som även är en del av svensk rättspraxis.

Vi förväntar oss att du bevisar att våra misstankar är ogrundade genom att snarast ta tillbaka ditt uttalande om att människor som är misstänkta för brott ska löpa gatlopp i offentligheten innan de fått sin sak prövad i domstol.
Annars finns det nog en risk för att du får göra det.

Centerpartiets Ungdomsförbund, genom
Magnus Andersson
Förbundsordförande

Det hela finns också som ett klipp på YouTube:

Jag tror inte på M:s profilering som kvinnoparti, och tyvärr tror jag inte att just Beatrice Ask för närvarande ger kvinnosatsningen någon större trovärdighet.