I natten hör jag kyrkklockor ringa i fjärran. Jag gör det om nätterna. Ett avlägset klämtande. I natt ringer de för någon, i natt kallar de någon hem.
Inte mig. Det är inte mig de klämtar för i natt.

Men en natt kommer de att göra det. En natt kommer de att spela min sång, den som kallar mig hem. Ledd av sången kommer jag att finna vägen till vattnet där min båt väntar. Färjkarlen – eller färjkvinnan – begär ingen obol för överfarten; allt jag behöver ge är mitt namn. Det namn jag ännu inte känner.

Buren av min sång kommer jag att färdas bortom havet, bortom dimman. Till det som finns bortom, det som en del av mig ständigt längtat hem till.
The source and the return.

Men inte i natt. Min tid är inte ute än.