Det är så vackert nu. Våren, det spirande, växande, groende, livet som får fäste och breder ut sig, återvänder och blir till. Liv, så mycket liv.
Lönnblommor, musöron på björkarna och skira små boklöv, ljusgrön undervegetation och en matta av ramslök. Vitsippor som tränger undan fjolårslöven, mössens stigar genom sippor och gräs, och deras stampanden när de möts. Svalört och scilla, nunneörtens klungor av lila och rosa blommor. Blåbärsblommornas kinesiska lyktor som svänger lätt i en stilla vind. En tyst matta av hala barr, saftigt grönt gräs som bjuder in till vila. Stararna, rödhaken, gärdsmygen, bofinkens sång och koltrastens drillar som får hjärtat att svälla. Det är en fröjd för sinnena, glädje, själslig påfyllnad och hänryckning. Det är en helig tid.
Solen glittrar på vågorna. När den närmar sig havet lyser skärvan av en regnbåge i en halo som man inte ser mer av. När solen gått ner står ännu en pelare upp från den. Ett fyrljus in i skymningen.
Det må vara en annorlunda vår, men allt är inte förändrat. Stjärnorna rör sig över himlen, solvarvet och månvarven går sin gång, naturen lever upp. Det blev vårdagjämning och Eostre/Ostara började, månen gick från ny till full och det blev påsk. Allt det sköna och förunderliga finns här i år också. Om man öppnar sinnena för det. Jag gör.
Jag låter mig fyllas och förtrollas, röra mig genom våren, röras och beröras. Jag går in i naturens trygga rum och blir lite vildare, lite friare. In i det heliga.