Medan jag städar och plockar, byter Beltanes röda mot Lithas blå och turkosa, funderar jag på vad jag hade velat säga till mitt 15-åriga jag. Eller ett allmänt yngre jag. Det första är ”lita på din intuition”. Och det rådet hade jag gett mig själv oavsett ålder, för det brukar vara sant. Jag har bara inte alltid litat på magkänslan. Det var dumt.

Men mest av allt hade jag lyssnat på mitt 15-åriga jag. För det var det ingen som gjorde. Ingen lyssnade och ingen ställde de där jobbiga frågorna som man kan ställa först när man lyssnar noga. Frågor som öppnar dörrar och leder till utveckling. Hon hade behövt någon som lyssnade, mitt 15-åriga jag. Någon som stod kvar och såg.

Kanske borde jag samla råden jag kommer på. Som ett inlägg som löpande fylls på. Listor, jag är svag för listor. Kanske som en särskild sida här. Senare.