Du tror att du har koll, att det är lugnt. Skuggorna från förr har lagt sig. Allt är bra. Du klarar av saker du inte trodde att du skulle klara av utan att lugnet störs mer än som krusningar på en vattenyta. Du är ok. Marken känns fastare under fötterna. Du närmar dig balans.

Men så ändras något. Förutsättningarna rubbas lite, lite grann. Det rör sig i skuggorna igen. Det som nyss var problemfritt är plötsligt betydligt mindre självklart. Och du vet inte ens vad som hände. Du faller inte, men marken är inte längre fast. Som att balansera på en spindeltråd: tråden håller, men klarar du av att hålla balansen? En tunn tråd är det som står mellan dig och fritt fall.

Det är väl så det är, att leva med skuggor. En dans i ljus och mörker, där tempot ändras och du måste lära dig att hålla stegen till en ny takt.