Det finns i de flesta trossystem och religioner vissa grundtankar som genom att vara så vitt spridda både geografiskt och tidsmässigt ter sig i det närmaste universella. Tankar om kärlek, medmänsklighet, tid, liv, närvaro, medvetande m.m. Tankar och föreställningar som fanns i tron före de monoteistiska religionerna, hos olika kulturer på olika platser i världen.
De finns i religiösa skrifter, med olika stor betydelse hos olika religioner. Men de finns där. Och de dyker upp i lite djupare samtal med människor, oberoende av deras kulturella eller andliga bakgrund. Gör inte det dessa tankar mänskliga, snarare än andliga/religiösa?

Ändå påstår sig religiösa gång på gång sitta på Den Enda Sanningen. Att just deras tankar är de rätta och rentav ursprungliga trots att deras religion är ung jämfört med dessa stora tankar om livet, tiden och kärleken. Och de tror på det, att de besitter Sanningen; en sanning som skulle vara mer värd än andra sanningar. Att de har rätt och alla andra därför fel. Så naivt.

Jag är inte religiös. Men jag är troende. Jag skyr religionens dogmer, regler och svartvita ”vi har rätt och alla andra fel”, jag köper inte ett paket med ord nedskrivna av människor, ord som sedan inte får ifrågasättas eller utvecklas. Om det fanns profeter förr, finns det profeter nu. Mänskligheten går vidare, tänker och utvecklas. Hur kan man tro på en religion som blir fryst i en flera tusen år gammal form?
Jag tänker själv, jag ifrågasätter, jag känner efter. Jag omvärderar. Jag respekterar andras tro, men har svårt att respektera den blinda tro och trångsynthet som många religiösa visar upp (framför allt de som är religiösa snarare än troende). Jag respekterar inte fundamentalism och människor som inte tänker själva utan agerar som på order av en gud, gudinna eller kraft. Människor som inte tar ansvar.

Det finns absoluta sanningar, fakta. För dem krävs ingen tro. Men för de stora frågorna i livet är de religiösas ”enda sanning” en chimär som begränsar snarare än utvecklar.

Allt har inte ett facit. Alla svar är inte givna. Svaren var och en av oss måste finna själva är inte frusna i en form. Lika lite som vi är.