Jag lägger huvudet i armarna på bordet. Trött. Två samtal är avklarade och nu är energin slut. Värken överröstar sinnen och tankar som en orkan i kroppen och jag kommer inte genom bruset för att höra tankarna eller koncentrera fram fokus just nu. Snart måste jag tvinga mig upp på benen igen, för dagen är inte slut bara för att jag är det. Bara lite vila…

En katt hoppar upp på min rygg och lägger sig tillrätta med huvudet på axeln, alldeles intill mitt. Han spinner i mitt öra och vibrationerna känns, varmt i ryggen. En stund sitter vi bra så.