Min psykmottagning har sommarstängt, upptäckte jag när jag ringde dem i veckan. Detta har de inte informerat om i förväg (mitt senaste besök var veckan före midsommar). De “ska” lyssna av telefonsvararen, men efter en vecka har ingen förnyat recepten jag ringt om. Det är skitkasst. Att tvingas sluta tvärt för att sedan börja om är … inte jättelyckat. Det är ren tur att det inte är något av de antiepileptika jag har (ett som antidepp, ett mot nervsmärtor), för där är ut- och insättning inte roliga och måste ske långsamt. Att missa antideppet en morgon märks redan efter några timmar. Kul. Att missa smärtmedicinen är ännu jobbigare. Nåväl, det är inte de. Nu är det bara dopaminet och framför allt den cirkadiska rytmen (dygnsrytmen) som påverkas, men det är illa nog. Framför allt som jag börjar arbetsträna på tisdag och sömn är rätt så bra.

Det är tur att jag inte sökte dem för att jag mår dåligt. För de hänvisar till 112 och alla med erfarenhet av psykiatrin vet nog hur mycket stöd de ger. Eller akuten. Att dessutom ha sin mottagning i ett annat landsting gör att ingen kommer åt journaler ifall jag skulle söka här. Vilket också gör det svårt att få recept förnyade.

Nåja, this too shall pass, de är snart tillbaka och det är bara att acceptera. Vilket jag gör med gnäll som ventil. Det är dock ett annat ämne.