Vad letar du efter?
Ytterligare en anledning att slå ner på dig? Ytterligare tecken på hur du inte är tillräcklig? På hur andra är bättre, mer värdefulla (tillhöriga, produktiva, älskade, beundrade), medan du inte duger något till? På att frottera dig med det du saknar men andra har, som med ett grovt och rivigt sandpapper?

Nej. Men det är oftast vad jag hittar. Världen är bra på att visa det jag redan vet, det som en elak röst inte försitter ett tillfälle att påpeka.

Jag letar efter mig. Efter något som påminner mig om vad jag är, vem jag är. Efter något som väcker sinnena, skingrar dimman. Något som påminner mig om varför och vad. Något som påminner mig om att jag vill vara snällare mot mig och talar om hur jag ska vara det.
Dessvärre är det svårare att hitta och jag är inte självtillräcklig och självförsörjande.

Jag söker något att mildra saknaden med, men finner mer saknad.