I kväll vill jag lämna walk over.

Det är skillnad på att förstå och veta något och att veta det. Och vissa insikter verkar nå in en bit i taget. Så plötsligt når de fram med sådan kraft att det inte går att blunda längre. Inget positivt tänkande i världen, inget pepp eller käcka kommentarer kan ta bort dem. Sorgen måste få kännas. Verkligheten kräver att bli sedd.

Men jag vill inte. För vad är det värt? Vad är något jag gör värt?

Jag behöver veta att det är något värt. Att det betyder något. Att jag betyder något. Något mer än det som är nu.