Sorg tolkas som depression och ångest, utmattning som depression, stress som ångest. Att du säger emot och förklarar hur det ligger till, att det som är är en reaktion på något – en sund reaktion –spelar ingen roll. Det lyssnar ingen på.

Du möts inte där du är, utan där de tolkar att du borde vara.
Du blir inte hörd i det du säger, i din upplevelse, utan genom ett filter av vad de tror att du menar där de anser att du är. Du blir inte hörd.
Du blir inte bemött i det som är, utan behandlas för något som inte är.

Ingen hör vad du faktiskt säger. Ingen lyssnar. Ingen tar hänsyn till din situation, din upplevelse, dina känslor. Som är fel. Som är onaturliga och sjuka och ska behandlas bort.
Som om du inte fanns. Som om det du upplever inte är verkligt. Som om dina känslor inte betyder något, och det du reagerar på är oviktigt.
Som om du inte betyder något.

Hur ska man återhämta sig, ta sig genom och komma vidare om man inte blir mött där man är, i det som är, och får stöd genom det, utan för något annat?

Strålbehandling botar inte ett brutet ben.