Det känns som om jag sviker eller har ljugit när jag säger att jag mår bättre eller att något blivit bättre och sedan måste ta tillbaka det. Även om det var sant och jag var försiktigt hoppfull när jag sade det, så känns det som om jag gav falska förhoppningar om det sedan ändras. Och jag vill inte någonsin göra människor besvikna.

Därför drar jag mig ibland för att berätta om något är bra, eller har blivit bättre, samtidigt som jag inte vill något hellre än att få ge goda nyheter. Denna eviga balansgång… Försiktigt positiv och inte visa för mycket glädje, för tänk om hoppet dalar? Jag avskyr verkligen att ta tillbaka goda nyheter. Så där mycket så att jag in i det längsta hellre håller kvar och lyfter fram det bra. Och det finns nästan alltid något bra att lyfta fram. (Ja, jag är precis så positiv och samlar på solstrålar och ljuspunkter.)

Jag vill inte behöva ta tillbaka något bra, jag vill att det som verkar bra också ska vara det, att förbättringar ska fortsätta. Jag vill kunna få komma med goda nyheter som inte tappar färgen.
Jag vill vara något glatt.