Ja. Det är en sådan dag. Alltför få timmars upphackad sömn, katterna begravde min hårborste i kattlådan och är tjatiga och i vägen för att tigga mjukmat, jag har så inihelvete ont att jag kallsvettas och knappt vill andas, köket är fullt med disk som jag måste ta tag i för att kunna laga maten som jag tog upp ur frysen (idiotjävel), dammråttorna hopar sig, jag ser bara måsten överallt, vill ut och bada men är så trött att jag bara vill gråta gråter.

Det är en sådan dag när jag fräser på katterna och det inte skulle göra mig det minsta om jorden gick under, bara det gick snabbt. En dag när jag hatar allt och alla.

De dåliga, helt utmattade dagarna är fortfarande fler än de bra, trots att jag varje morgon tänker att det ska bli en bra dag.
Positivt tänkande hjälper inte. Det är bara ett hån mot den som mår dåligt.

Det här är inte depression. Det är att vara för trött för att orka leva.
Det är vad det är. En sådan dag.
Jag hatar.