De mest tröstande orden kan vara de som inte sägs. En hand på din hand, eller på din axel. Andetagen som visar närvaron bredvid dig. Strykningen över håret. Den framsträckta näsduken. Muggen med varmt te. Filten som läggs över dig. Den öppna famnen. ❤ från någon som sällan använder det. Den fåniga bilden från någon som känner dig tillräckligt väl för att veta vad du skrattar åt och vad som kan distrahera dig. Promenaden som du dras med ut på.

Ibland finns inga ord.
Och ibland behövs inga ord.