När tusen tankar surrar i huvudet och blandas med oro så att jag inte kan sova på nätterna.
När känslorna gång på gång rinner över.
När tröttheten paralyserar och kroppen protesterar.
När jag knappt har någon kamp kvar i mig.

När röster från det förflutna åter tränger sig på och påminner om hur djupt jag trodde på och lärde mig att följa deras råd.
När nya insikter ställer gamla ”sanningar” på ända.
När ett helt liv måste läras om.

När grunden har rasat och jag måste bygga en ny bas.
När jag vet vem jag är men gång på gång går vilse och glömmer mig.

När jag inte räcker, inte finner svaren utan bara fler ”hur?”

När jag behöver någon att prata med, någon utanför, någon som lyssnar och förstår utan att döma, som kan säga det jag behöver höra även om det inte är vad jag vill höra, som kan hjälpa mig hitta rätt frågor.
När de jag har vänt mig till sagt ”nej”.

Då vet jag inte längre vart jag ska vända mig.

Jag bär för tungt och orkar det inte ensam, men vem kan hjälpa mig lätta bördan?