Drömmen lockar.

Doften av solvarm kropp på slitna bryggplankor, vinden som en lätt smekning över huden, vågskvalp mot berg.

En stund av total frihet, utan krav och ansvar.

Bara sol och hav, lätta smekningar då varma kroppar snuddar vid varandra.

Loj passion.

Din arm så nära att jag kan sträcka på armen och röra vid din axel, rufsa om ditt hår, ännu blött av senaste badet.

Jag vadar ut i vattnet, doppar mig hastigt och står med vatten till höfterna, droppar som rinner längs ryggen och glittrar från mina bröst. 

Går upp i elementet, låter mig omfamnas av vattnet, bli ett med det. Står med solen i ryggen och blickar kisande ut över havet. Närvaro.

Med slutna ögon lyfter jag armarna mot himlen, fylls av ljuset, kraften. Lysande, fri, mindre mänsklig än någonsin och ändå aldrig kvinnligare.

Kom till mig när jag står där. Lägg dina armar om mig, dra mig nära. Dela stunden med mig.

 

Du kommer till mig genom vattnet. Lägger armarna om mig och drar mig till dig så att jag känner din nakna lem mot min stjärt. Du nafsar mig i halsen, precis ovanför nyckelbenet, smeker mina bröst, nyper retfullt i ena bröstvårtan. Jag drar häftigt efter andan och lutar huvudet bakåt, mot dig, blottar strupen. Din hand rör sig neråt, under vattenlinjen, och smeker mig lätt. Jag rör min hand och griper lätt om dig. Känner dig hård i min varma hand, livet som pulserar i dig.

Jag vill ha dig där. I vattnet. Nära. Vill att du ska tränga in i mig och förenas i vattnet.

Tätt omslingrade, som två som blir en som är två står vi där. Älskade av sol, och vatten, med droppar som smeker vår hud mellan våra händers smekningar. Ett stim med småfisk kittlar våra ben när de orädda simmar runt oss. Där, i den stunden, är vi sannerligen en del av Naturen. Salig förening.