Vägskäl.
Än en gång.
Men jag har tröttnat på val,
Tröttnat på illusionen av val.
Jag vill lägga mig ner i gräset och somna.

Det har varit ett intensivt halvår. Uppvaknande, tusen insikter, ett liv som kommer i kapp. Jag har gläntat på locket till Minnenas Brunn och funnit att den är som Pandoras ask: det går inte att stoppa tillbaka minnena igen, stänga locket och tro att livet ska bli som innan. Livet går obönhörligt vidare.

Men jag vill inte. Jag vill ha en paus, en famn att återhämta mig i. Jag vill vila på mjukt gräs i en glänta med solljus strilande ner genom lövverket. Jag vill ha en sammetssvart stjärnbeströdd himmel att förlora mig under.

Ibland vill jag gå ut i skogen och låta mig uppslukas av den, för det är i naturen jag är som lyckligast.