Kvällsfikar med älskade väninnan som äntligen är tillbaka efter 3 veckors semestersegling med karl och karlns barn, och vi är som småtjejer trots att vi är yrkeskvinnor i 35-årsåldern. Vi äter efterrättspaj till middag, sitter med benen uppdragna på varsin kaféstol under en markis i regnet, fnissar och pratar i munnen på varandra. På vägen därifrån skuttar vi och gör hoppsasteg. Vanlig, enkel, befriande glädje. Vi studsar glatt upp och ner i små glädjeskutt, klappar i händer och pipskrattar.

Lycka.