Återupptäcker en gammal favorit: Neko Case ”Look for me (I’ll be around)”. Det måste vara 4–5 år sedan jag senast hörde den. Eller ännu längre. Jag har inte lyssnat på Neko Case på länge. Men den här låten väcker känslor. Både minnen, känslor från den tiden, och nya känslor som den jag är idag.

Dels är det de där bitterljuva, smärtsamma minnena av att ha blivit dumpad och någonstans i smärtan veta att jag hade varit så bra för honom men att han inte var redo för det. Inte det minsta förmätet, inte en känsla av att vara förmer, bara förlust, saknad… och styrka. Att inte vara knäckt och nedtryckt, bara ledsen över att ha blivit ratad.

Det är minnet av mannen jag hade något stormigt med, och som fortfarande kan få mig att dra efter andan när jag ser honom eller hans bild. Jag känner inte längre att han skulle kunna röra till mitt liv – hans svek var för stort för att jag någonsin ska vilja ge honom något – men minnet av de intensiva känslorna försvinner inte så lätt. Den här sången stämmer så bra på vad jag kände för honom. Och han vet hur bra jag hade varit för honom: för hans karriär, hans sociala liv, hans utveckling. Men, det var inte meningen.

Idag får jag andra vibbar av låten. Den går djupt in i mig, mörkt, sensuellt, behagfullt, en mjuk, följsam styrka som jag håller på att vänja mig vid. Som en loj svart panter, med jaktinstinkten ständigt beredd, men också med en jordad trygghet att luta sig mot.

Och jag tror bestämt att jag måste göra en koreografi till låten. (You know you’re a tribal dancer when…)