Jag kommer ut från morgonens BodyPump-pass på gymmet och det första jag ser utanför salen är en affisch med texten ”Motivation” och en bild av en våg. *suck* Som om det är den enda anledningen till att man tränar!

Det är nytt år och högtryck på landets gym, viktväktarklubbar, viktminskningsgrupper och hos hälsocoacher. Nyårslöften ska infrias, kilon och centimeter bort; ut med det gamla, osunda och in med ett Nytt Hälsosamt Liv. Vilket för många löftesgivare är synonymt med smalare. Jag skulle gissa att gymmen får in merparten av sina årskortsköp under de första veckorna i januari, och det är också då som det är som mest fullt på både passen och i gymmet. Otränade kroppar ska späkas och tvingas till hård träning redan från början när man går från 0 till 10 i ett steg, kosten läggs om helt, ofta till low cal-lowcarb, för i siktet hägrar Målet. Som ska nås så snabbt som möjligt, som om det var en tävling om vem som snabbast når målvikten. Målet är en siffra. Och vad händer? Träningsvärken slår till, kanske rentav skador, och det tar emot att resa sig ur soffan eller stiga upp tidigare för att gå och träna trots att det gör ont. Förkylningen slår till när kroppen plötsligt får mindre näring och samtidigt pressas för att bränna mer energi, vilket är en påfrestning på immunförsvaret mitt i vinterns virushärd, och så frigörs en massa slagg och skräp när man går ner i vikt och ökar förbränningen. Och sedan är det trögt att komma tillbaka. Känner ni igen det? Många av de där årskorten utnyttjas flitigt en månad, kanske två, och sedan  allt mer sporadiskt för att i vissa fall inte användas alls efter ett tag. De som ger upp når inte målet.

Andra fortsätter ihärdigt och når målet. Målvikten, det nya midjemåttet eller vad det nu handlade om. Gärna på kort tid efter hård träning och sträng diet. Och vad händer då? Påfallande ofta minskar motivationen att fortsätta träna på samma nivå, för man tränade ju för att nå målet, inte för en bestående förändring eller för att det är roligt. Detsamma gäller maten: plötsligt kan man ”unna sig” både det ena och det andra, för vikten är ju nådd. Hurra! Men efter en period av hård träning och bantning så har ämnesomsättningen ofta sjunkit en del (ju mindre man ätit, desto mer har kroppen oftast kompenserat genom att dra ner på förbränningen), och om man då börjar äta precis som före årsskiftet kan vikten ta ett skutt uppåt. Den där Nya Hälsosamma Livet är det inte alltid så mycket bevänt med om motivationen enbart handlar om en siffra. Och även för den här gruppen är nya träningsvanor och sund kosthållning snart ett minne blott om motivationen sviktar när det nådda målet alltför snabbt drar iväg mot hur det var innan.

Hur vore det att sätta ett bättre mål än en siffra? Att till exempel sätta ”en sundare livsstil” med mer motion och bättre mat som mål, och låta det ta tid. Inte satsa allt i ett jättekliv, utan ta det bit för bit under lite längre tid. Och med delmål. För en bestående förändring krävs en bestående förändring av beteenden, inte en kort tids engångssatsning. Det handlar mest av allt om att tänka på ett nytt sätt, och tro mig: att tänka i termer av vikt är banne mig varken något ”nytt sätt” eller vidare långsiktigt. Att befästa nya vanor tar tid, kräver aktivt, långsiktigt arbete inte bara av beteenden utan av tankemönstren bakom beteendena. Låt det ta tid. Sätt realistiska mål som motiverar just dig. Om din Stora Livsförändring efter nyår handlar om ett hälsosammare liv med mer träning och bättre ätande, se till att du blir klar över varför du vill det, och hitta sätt som faktiskt är belönande i sig. Att tänka att träning är ett nödvändigt ont och en plåga kommer inte att skapa motivation. Bestäm dig i stället för att träning är roligt och hitta en form, eller former, som passar dig.

Jag ilsketriggas jättemycket av all fokus på viktnedgång, för det är inte därför jag tränar. Det tog mig ett antal år att efter 25 års ätstörning få ett förhållande till både min kropp och träningen som jag vet är friskt, och än idag kan jag ibland komma på mig med att tycka att träning är så roligt att jag inte vet om det är sunt. Men jag kan lova en sak: viktminskning finns inte på kartan och inte bland mina mål. Snarare skulle jag väl kunna säga att ett mål för 2011 är att inte gå ner i vikt. Jag vill helt enkelt hitta en balans där jag tränar så mycket jag vill och mår bra av och äter bra, utan tanke på vikten. För mig är det ett sunt mål.

Läs mer:
För suveräna tips om hur du håller dina nyårslöften, läs det här inlägget från Callisto på Framgångstankar.
För kloka ord och en sund reaktion på nyårets bantningshets, läs Thérèses inlägg på Tankestormar.