Du vet väl om att du är värdefullAtt du är viktig här och nuAtt du är älskad för din egen skullFör ingen annan är som duText: Ingemar Olsson
Vet du om det – att du är värdefull? För det är du. Det är ett enkelt faktum: du är en del av skapelsen och det gör dig värdefull. Precis lika värdefull som andra; varken mer eller mindre.
Ditt värde ligger inte i det du gör, i dina prestationer, vilka statusmarkörer du samlat på dig, eller hur många universitetspoäng du har, hur många älskare eller älskarinnor du har haft eller hur mycket pengar du tjänar, utan i vem du är. Och ditt värde finns just för att du är.
Om du nu undrande tänker ”Men vem är jag?” så kanske du har lite svårt att se att du skulle ha ett värde i dig själv bara för att du inte vet vem du är. Än. Men värdet är detsamma, och andra kan se det, kan se dig. Det fina är nämligen att om du inte vet vem du är än, så har du en fantastisk resa framför dig i att upptäcka dig själv, lära känna dig igen, på djupet. Jag betraktar självkänsla som att till stor del känna sig själv, för hur kan man ha en känsla för sig själv om man inte lärt känna sig? En gång i tiden visste du vem du var, du föddes med en intuitiv känsla för vem du är, och även om du gått vilse på vägen så kan du återupptäcka dig själv.
Än finare: Du kan bli den du vill vara. Om du känner att du vill vara på ett visst sätt, så har du alla möjligheter att vara precis så. Du kan bli den du vill vara, för egenskaperna du värderar så högt att du vill ha dem, finns redan inom dig. Annars skulle du aldrig ha tänkt på dem.
De där dagarna när det känns som om livet rasat ihop och du har gått vilse i skuggorna och varken riktigt vet vem du är eller hur du ska komma ut i ljuset, de där gångerna då misstag och misslyckanden växer sig oöverstigliga tills du inte ser något annat än dem och känner att du kanske är verkligen värdelös i alla fall, när det känns som om du inte klarar av något och ingen älskar dig, för hur skulle de kunna göra det – just då behöver du en enkel liten påminnelse: Du är värdefull för att du finns till.
Jag vet. Det är mycket lättare sagt än gjort. Vissa människor verkar vara födda med en naturlig känsla för sitt värde, oavsett vad som händer dem, medan andra tycks få leta efter den och sedan arbeta för att göra den naturlig. Jag tillhör tyvärr den andra kategorin. Mitt värde hängde under hela min uppväxt ihop med prestationer och resultat, för det var för dem jag fick bekräftelse, och än idag är det tydligen dit jag återvänder när motgångarna hopas. Jag (be)dömer mig utifrån prestationer och tappar bort både egenvärde och självbild och känner mig därför också väldigt vilsen. I de stunderna hade jag kanske behövt någon som bekräftar mig för den jag är, men eftersom det inte finns någon som gör det, så måste jag bekräfta mig själv. Och när allt kommer omkring är det till sist min egen bekräftelse jag verkligen behöver.
Det känns inte alltid så lätt som att säga till mig själv att jag är värdefull, jag är viktig, jag har en helt unik plats i tillvaron och är älskad – eller förtjänar att älskas för min egen skull – när jag upplever att allt går emot mig och mina misstag växer och verkar vara tusen gånger mer avgörande är bra saker. Jag har väldigt svårt att tro på mig själv i den situationen. Men ord för ord, påminnelse för påminnelse, affirmation för affirmation och en önskan att vilja tro på det, att vilja känna ett egenvärde som är just eget, för den jag är, så kanske det går. Det borde gå. Inget är omöjligt, eller hur?
Jag är värdefullJag är viktig här och nuJag är älskad för min egen skullFör ingen annan är som jag
Lisigt 
Fint skrivet, tjejen. Jag håller helt och hållet med dig och jag måste erkänna att jag, tyvärr, tillhör den andra kategorin och det beror på att jag fick beröm för det jag gjorde, för mina betyg och inte för den jag var. Detta resulterar i att jag lär känna mig… på nytt eller för första gången. Och jag tappar inte hoppet om att jag kommer att få reda på vem jag är.
Ja, det är ju inte bara jag som varit i den situationen. Är… Det är svårare än jag trodde att frigöra sig från det, för hela samhället är så prestationsinriktat. Periodvis går det hur bra som helst, och det är väl de perioderna jag behöver skapa mer av, och verkligen bekräfta mig själv ännu mer. Affirmationer är också bra!Att lära känna sig själv är verkligen häftigt, och jag saknar lite situationer där jag gör det; där jag gör nya saker som tvingar mig att gå på djupet av mig själv och bara upptäcka…
Innerst inne vet att jag är värdefull, men ändå så tänker jag att det bara är i Guds ögon… jag vet att Gud har skapat mig och att det finns ett syfte med det, men ibland är det hemskt svårt att se det. Jo, jag tillhör väl den där andra kategorin jag med och jag känner så väl igen mig. Jag fick dock sällan bekräftelse för det jag presterade från någon annan, utan det var bara för mig själv. Jag var inte värd något om jag inte presterade till max och fick toppbetyg. Lyckades jag inte så var jag tvungen att straffa mig själv. Jag är nog kvar där ännu, fast absolut inte lika starkt som då.Och den sången… jag börjar alltid gråta när jag hör den. Den är så starkt förknippad till min mormor, det var en av hennes favoritsånger och när jag hör den tänker jag bara på det band som vi spelade in till henne. Ett helt kassettband med enbart den låten, som sedan spelades i hennes rum på sjukhuset under hennes sista veckor i livet… och nu gråter jag igen. Tack för inlägget! Tänkvärt och värdefullt! Kram
Läste din kommentar nu. Tack är ett alldeles för fjuttigt ord, men just nu har jag inga andra ord. Tack, tusen tack.
Hanna, ibland är tårarna helande. Jag har sånger som jag inte kan sjunga utan att gråta, så jag vet vad du menar.Självklart är du värdefull i Guds ögon! Du är en del av skapelsen, och den hade inte varit densamma utan dig. Världen hade inte varit densamma utan dig. Vi som finns runtomkring kan se ditt värde, och jag vet att det finns en stor mening med att just du finns här just nu. Vad den är, ja, det vet vi nog aldrig förrän vi skapar meningen. Men den finns där! Våga se, våga lita på ditt värde.Jag hoppas verkligen att du helt kan släppa strafftänkandet, för varför skulle du behöva leva efter en uppsättning benhårda och obarmhärtiga regler när inte andra behöver det? Du är värd bättre.Kram!
Ingemar Olssons text har suttit på mitt kylskåp i tre år :)Bra att läsa varje dag.Johanna
Just dessa ord betyder väldigt mycket för mig. Min älskade mormor brukade ringa och sjunga de orden för mig ibland när jag var liten, och idag när hon är borta brukar jag ofta tänka tillbaka på de stunderna, och på vilken fin sanning det egentligen är. Hittade just hit; fin blogg med många tänkvärda ord!
Tack för fina ord! Känner mig helt värdelös för tillfället! /Åsa