Etiketter

Försonas med det förflutna så att det inte trasslar till nuet.

Detta är lättare sagt än gjort alla gånger, men oj så värdefullt det har varit för mig att lära mig att acceptera och släppa det förflutna, även om det kan vara något jag behöver upprepa många gånger. (Många. Väldigt många. Varje gång jag trillar dit.) För det är illa nog att det förflutna påverkade mig , att låta det leva vidare som om det fortfarande vore nu är inte värt det. Det är att förlora inte bara det som var, utan det som är till något jag inte längre kan påverka.

Det förflutna har en tendens att bita sig kvar och dyka upp och vilja lägga beslag på stunder av nuet, på tankar och känslor, det vill färga sinnena, men om jag försonas med de delar som jag förmår hantera och försonas med, så ger jag mig frihet i den mån jag kan. Ett nu med mer livsutrymme. Det är vad acceptans ger mig.

Försoning. Acceptans. Att erkänna att det som hände hände utan att låtsas att det inget betydde, men också utan att kämpa mot det. Att acceptera det innebär inte att jag gillar det. Försoning med det förflutna innebär inte heller att jag försonas med dem som fanns i det, eller att jag förlåter.* Jag låter det bara komma till ro. Ingen mer kamp. Det lämnar utrymme för fullare närvaro och renare sinnen här och nu.

Det här var del 11 av Regina Bretts 50 livsläxor.

*Det här är något som jag troligen kommer att försöka skriva mer om senare, för det är något jag har funderat mycket på genom åren, i processen kring acceptans, förståelse och förlåtelse.