Börja spara till pensionen redan vid den första lönen.

Tråkigt och präktigt (som i inlägg 5) men bra. Vill du försäkra dig om en ålderdom med god ekonomi kan det vara klokt att redan från början börja spara, åtminstone lite. För även om vi lever i ett samhälle med garanterad pension från staten, så vet vi inte längre hur mycket vi kan räkna med. Vill du räkna med mer än garanti­ nivåer får du kanske se till det på egen hand.

Det är klart att det är jättetråkigt att tänka på pensionen när du är 20, 25, 30 och det är många år kvar, men åren går. Rätt vad det är händer något så att den pensions­­­grundande inkomsten du hade står på så gott som 0, och de orange kuverten förblir oöppnade hellre än att du ska behöva möta den dystra fram­tiden i klarskrift. Den dystra framtiden är förhopp­nings­vis bara en framtids­prognos, som du än en gång kan komma att påverka med pensionssparande eller något annat slags pensions­försäkring.

För egen del pensionssparade jag tills jag inte längre hade råd, och eftersom jag sedan fick min inkomst sänkt till under existensminimum under många (6 1/2) år så känns det dystert idag. Kanske kan jag när skulder väl är betalade och jag har en fast inkomst från en fast tjänst pensions­spara betydligt mer för en högre nivå på pensionen, och kanske investera tjänstepensionen bättre. Det känns lite hårt att komma efter även när det gäller detta pga sjukdom. Men det är vad det är.

Här kommer vi tillbaka till nummer 1 i den här serien om att livet inte är rättvist. Vissa föds in i familjer där föräldrarna sparar i aktier och fonder för barnens räkning, eller där barnen kommer att ärva tillgångar och fastigheter som kan fungera som pensions­­försäkring; andra kommer att behöva klara sig själva livet igenom. Och då är det tråkigt men kan vara viktigt att trygga sin ålderdom innan man når den. Leva på lite mindre nu för att ha lite mer att leva på senare.

Det här var nummer 9 av Regina Bretts 50 livsläxor.