Etiketter

Det är ok att vara arg på Gud. Han Hon kan ta det.

Jag är troende men inte kristen och jag tror inte heller på Gud som den gud det ofta gäller när man talar om Gud i sådana här sammanhang. Men ändå… jag är troende. Och jag har inga som helst problem med att bli arg på gudinnan och att ha långa ilskna monologer och samtal med Henne. Man behöver inte begränsa samtalet med det gudomliga till böner, det behöver inte vara en vädjan eller önskan om något, utan kan lika gärna vara vara ett samtal och en ventil. Och ja, Hon kan ta det. Hon kan ta min ilska och glädje och sorg och rädsla och mina böner. När jag riktar mig till Livet – för det gör jag – så tål det också min ilska och bitterhet.

Jag har träffat människor som sagt att de önskar att de trodde på Gud/en gud i stunder av sorg och förtvivlan, eller hade en gud att rikta sin ilska över livets orättvisor mot. Men det är väl bara att rikta sig till något? Man behöver inte tro på just Gud för att bli arg på något opersonligt och abstrakt. Det funkar lika bra att vara arg på naturen, livet, kosmos, eller välj själv. Det är ingen större skillnad. För mig känns det rätt att ställa något mer personligt än ”livet” till svars, men det behöver inte vara så för dig. Men vad det än är, det som är större, så kan det ta det. Det har varit med förr och ger inte upp om oss så där hemskt lätt. det vad du vill.

Om det sedan finns en gud eller inte är en annan fråga.

Det här var nummer 8 av Regina Bretts 50 livsläxor.