Etiketter

Gråt tillsammans med någon. Det är mer läkande än att gråta ensam.

Är det?

Det finns tillfällen då jag har velat kunna gråta ut hos någon, bli mottagen i det ledsna eller i sorgen, och det finns tillfällen med gemensam sorg som kan delas med andra. I mottagandet och delandet finns tröst. Men jag kan inte säga att det alltid skulle vara mer läkande att gråta tillsammans än att gråta ensam. För mig är både gråt, sorg och förtvivlan till stora delar privata. Dessutom är tårar inget jag kan forcera fram i rätt sällskap ens om jag vill. Inte ens om det kanske hade varit skönt. Det låser sig.

Djupare känslor och känslouttryck är förtroenden som jag inte delar med många, för om jag delar dem vill jag också bli mottagen på rätt sätt. Det kräver någon som inte backar och inte försöker ”trösta bort” känslorna, någon som lyssnar och är närvarande och kan hålla om tills det går att prata om det. Att dela känslor och få tala om dem är skönt, och på sitt sätt läkande, men det kräver rätt person och rätt situation. Att gråta tillsammans med någon som inte kan ta emot det blir allt annat än läkande.


Tårar läker. Att låta sorgen flöda, att släppa ut anspänning, rädsla och ilska i form av tårar läker. Läker och tröstar. Det läker kanske inte ut sorgen, men det släpper ut den. För även om jag inte visar upp sorg genom tårar, så tror jag inte på att hålla den instängd. Det håller inte i längden. Jag släpper ofta ut känslor genom att acceptera dem, genom att låta dem vara vad de är. Ibland delar jag dem genom att skriva om dem, ibland genom att tala med någon. Jag gråter inte med någon. Inte nu.

Hur skulle det vara i ett förhållande? Gråter jag med en partner? Jag kan inte tänka mig ett förhållande där vi inte kan och vill dela såväl tårar som ilska, skratt och andra känslor med varandra, men jag skulle inte heller då välja att alltid gråta tillsammans, eller alltid gråta ut. Jag vill kunna göra det, kunna bli emottagen och ta emot. Men även med de bästa av människor är tårarna ibland privata; inte för att man vill dölja dem, utan för att man vill behålla dem för sig själv. Så det läker inte alltid att gråta tillsammans, även om en förstående famn är en läkning.

Det här var nummer 7 av Regina Bratts 50 livsläxor