Etiketter

Livet är för kort för att hata någon.

Jag är nog inte särskilt hatiskt lagd. Inte i ett konstant hat, i alla fall. Jag fånar mig inte med ”hat är ett starkt ord” när någon säger sig hata något (”hata” är inte ett starkare ord än ”älska”), och hat bubblar upp i stunden för mig. Så som alla känslor gör. Känslor rör på sig, böljar fram och tillbaka. Och i det nuet så känns det inte som ett slöseri med tid. Det är vad det är och det brukar finnas en anledning till reaktionen.
Hatar jag någon? Jag vet inte. Inte just nu. Jag kan hata hur någon har betett sig, eller beter sig, men inte personen i sig. Don, inte person. 

Människor som aktivt bär på hat eller bitterhet verkar däremot förlora både energi och (tanke)tid på det, och det gör att personerna de inte vill befatta sig med i själva verket upptar deras medvetande. Det är synd, för det hindrar dem ofta från att gå vidare. Om jag hatar någon så vill jag inte ge personen ifråga en plats i mitt medvetande eller mitt liv, så kanske är avsaknaden av hatande en krass reaktion på det. Jag hatar det du gjort, men du är inte värd mitt hat, snarare än att livet är för kort för att hata.

Det här var nummer 3 av Regina Bretts 50 livsläxor.