Etiketter

Om du tvekar, ta bara nästa steg. 

De första trevande stegen har aldrig varit min grej. Trevandet finns där definitivt, med både tvekan och tvivel, men jag visar sällan tvekan så att andra ser det. Tvärtom ser nog mina första steg kavata och snabba ut. Och ju mer jag tvekar, desto snabbare vill jag bara få det överstökat och vara vid målet.

Men det är lätt när det finns ett mål och rätt steg att ta. När det inte finns ett tydligt mål, eller när jag inte kan se vägen framför mig  ser jag heller inte hur jag ska komma framåt. Vad är rätt väg? Det är lätt att fastna i den frågan, i vad som är rätt. Kan jag komma rätt igen om jag börjar fel? Innebär ett steg att jag väljer väg så att alla andra möjliga vägar stängs? Men rätt eller fel; vägen framåt börjar med ett steg. Och sedan ett till, och ett till, och ett till … Det enda sättet att komma vidare är nästa lilla steg. Trevande eller kavat. Hur litet det än är, så bryter det dödläget om tvivel och tvekan tagit över.

Nästa lilla steg är det enda jag kan ta. Och först på senare år har jag insett tjusningen i att inte veta vägens slut, men att i tillit ta ett steg i taget och veta att det är nog. Vägen må inte alltid vara mödan värd, men att gå deni närvaro gör att jag ser mer under tiden. Ett steg i taget.

Det här var nummer 2 av Regina Bretts 50 livsläxor.