Livet är inte rättvist men trots allt bra.

Ja, så är det. För det är verkligen inte rättvist. Vi föds med olika förutsättningar och in i olika förutsättningar, och livet behandlar oss inte rättvist under dess gång. Vissa säger att det finns en balans, att det jämnar ut sig i slutändan. Vissa säger så mycket. De som uttrycker sig så brukar vara förskonade människor som inte förstår hur förskonade de är och hur bra de har det, utan som tycker att de vet hur det är när det är svårt. Ingen går omärkt genom livet, men märkena vi får är ojämnt fördelade.

Man kan inte jämföra? Jo, man kan faktiskt det. Men inte lidande, för lidandet är en subjektiv upplevelse.

Men livet är ändå rätt så bra. Trots allt. Ett av sätten som livet kan bli bättre är att inte jämföra sig eller sitt liv med andra och andras. Att jämföra sig leder inte till något gott; det ger mig vare sig mer lycka eller mindre olycka. Det låter så positivt, så käckt, när jag säger det, men för mig har ”bra, trots allt” handlat om att acceptera, att inte jämföra mig och att fokusera mer på det jag har än på det jag inte har. Att leva med närvaro. Men det är aktiva val, för jag deppar ihop, går genom bittra och ibland missunnsamma stunder, förtvivlar över orättvisorna när jag påminns om och råkar haka fast i dem. Och jag är avundsjuk (vilket inte är detsamma som missunnsam). Men hänger jag upp mig på det så är jag inte särskilt närvarande, och det är en risk för mig att sjunka ner i det som drar ner. Och faktiskt, livet är bra. Trots allt. I sin orättvisa.

Men karma, då? Tänk om orättvisan i detta liv ska ses som en bestraffning från ett tidigare liv, eller ett sätt att balansera upp över flera liv? Jag förhåller mig agnostiskt till reinkarnation, men det spelar faktiskt ingen roll för det här livet om mitt förra liv eller nästa liv blir si eller så; det enda jag kan förhålla mig till och göra något av är det här livet. Däremot tror jag att jag kan påverka förutsättningarna för ett bra liv genom att behandla både andra och mig själv bra och ta ut en kompassriktning utifrån det som är viktigt för mig.

Det här var nummer 1 av Regina Bretts 50 livsläxor.