Innerligheten som fanns, vart tog den vägen? Den fanns i samtal och flöden, då. Förut.

Klimatet är ett annat nu. Tonen en annan. Det är flyktigt, oengagerat, ytligare, nära till cynism och elakheter; mer ”jag, jag, jag” än intresse för samtalen, dialogerna, mötena. Men jag är inte en annan.

Jag saknar det innerliga.