Jag skriver och skriver. I huvudet, i tankarna, i stunderna. När jag sedan sätter mig och ska skriva ner det rinner det ut utan att fastna på den vita sidan. Det jag hinner fånga ser bara ut som skit när jag läser det. Delete, Avbryt, Ta bort.

Jag fotograferar, fångar ögonblick, samlar skatter i den skattkammare som finns överallt och försöker återge den i bild. Jag delar min blick med andra; kanske öppnar det någonstans någon annans blick och sinnen. Men jag talar i bild nu, och skriver bildtexter. I ögonblicken. Allt finns i ögonblicken. Nu. Ett nu sparat i tankarna gör sig inte alltid i ord, senare. Så det blir inget av det. Fast jag vill.

Och jag vill.