Nystart, omstart, något. Att komma tillbaka till något jag lämnat har alltid varit svårt för mig. Det faller sig inte naturligt. Kanske för att jag lägger min själ i saker som betyder något och det därför blir ett sådant glapp när jag slutar, eller pausar, att det blir en extra tröskel att komma tillbaka. Med både ord och dans är det så, i alla fall. Två saker som ligger mig så nära, som är så mycket jag, att det blir som ett hål efter dem när de fattas mig. Det är med orden jag dansar när jag är stilla. Utan ord och utan dans blir det så märkligt stilla. Tyst och tomt. Som en teaterlokal när ljusen släckts och alla gått hem, när bara dammet rör sig i ljuset mellan tunga gardiner.
Ju längre jag är tyst, desto svårare blir det att skriva igen. Överallt. Både via penna och tangentbord. Men i huvudet skriver jag, ständigt. Ändå växer tröskeln, som om viljan staplas på hög. Och i viljan också egna förväntningar och önskemål om att det jag skriver ska vara bra. Värt det. Men, som jag också säger till mig: Skriver jag inte kan det inte bli bra. Skriver jag inget kommer garanterat ingen att läsa det. Så… jag får väl skriva, då. Hålla det vid liv. Men vänta er inget fantastiskt. Jag är inte så fantastisk just nu.
Heej!
Och välkommen tillbaka 🙂
Tack! 💜
Hej! Jag finns här nu. Jag som också behöver både skrivandet och dansen.
Jag är usel på att komma ihåg att läsa andras bloggar, speciellt i nuläget när liksom tillvaron i sig är mig nog och mitt eget skrivande mest är ett flöde av allt som behöver komma ur mig och inte har någon annanstans att bli av. Men jag läser gärna, om du påminner mig när du skrivit.
❤
/Hon den där på twitter
Hej Sanne! Vad glad jag blir av att se att du hittade hit och förlåt att det kan ha dröjt med kommentaren – när jag är för trött glömmer jag både notiser, blogg och mail.
Jag gillar ditt skrivande när jag då och då tittar in på en länk och sedan vidare. Det är skönt att följa någon annans tankeflöde och ditt väcker både känslor och funderingar. Så där så att det skulle ha kunnat bli långa samtal av det. Och du berör.
Jag är lite off från allt pga glapp mellan internetabonnemang och begränsad surfpott, men kommer att återvända åtminstone till vissa medier. Bloggvärlden hör dit; jag får större behållning av att läsa blogginlägg än det fragmentariska twitterflödet, och ska därför försöka prioritera bättre. Dig vill jag läsa mer av.
❤
❤