De flesta kvinnor känner någon kvinna som har blivit utsatt för övergrepp, eller har själva blivit det.
De flesta män känner inte någon man som har utsatt en kvinna för övergrepp.
Hur går det ihop?

Det gör det såklart inte. Skillnaden mellan vad en förövare anser vara ett övergrepp och vad offret upplever som ett övergrepp är en faktor. Där finns hela spannet mellan att vara en självisk douche som utnyttjar kvinnor, till män som begår våldtäkter och misshandel. En annan är det man inte pratar om, det man kanske inte ens sett som relevant att fundera över. Hur är jargongen egentligen i kompisgäng och på grabbiga arbetsplatser? Är snacket sådant att någon kan beskriva ett övergrepp utan att andra reagerar? Hur är det med konsekvenstänkandet?

Ingen är kompis med en våldtäktsman, eller?

En fundering apropå denna debattartikel i Metro.se.