Att stå bredvid och se vilka som räknas. Se vilka som betyder något, som blir sedda, hörda, uppskattade och saknade. Se vilkas ord som blir lästa.

Att se att det inte är jag. Fast jag ser, hör, uppmärksammar och visar uppskattning. Det räcker inte. Jag räcker inte. När jag tystnar blir jag osynlig, inte saknad. Som om jag inte fanns. 

Och jag undrar om det någon gång slutar göra ont.