Raindrops on roses and whiskers on kittens.
Bright copper kettles and warm woolen mittens.
Brown paper packages tied up with strings.
These are a few of my favorite things.

Lite så är det. Det är ofta de enkla småsakerna som får mig att må bättre. Jag är nog ganska enkel.

Solsken, åska, en kattpanna som lutas mot min kind, en puss, ett vänligt ord, ett barns leende och glittrande ögon, den barnsliga nyfikenheten och entusiasmen jag kan känna för livet, en dikt, en bild, en sång.
Stunden när dansen stiger genom kroppen och blir känsla i rörelse.
När ett skrivet ord föder nästa, och nästa, och orden flödar.
När musiken är en del av luften jag andas.

Naturen. Den får mig att må bra.
Vågorna som kluckar eller slår mot stranden, brusande stormhav eller stilla med lekande solglitter.
Skogen som susar, doftar och rör sig runt mig. Stilla och levande.
En blomma som lyser, en doft från ingenstans, en citronfjäril, lekande trollsländor.
Sången från tre olika grodor i samma mosse.

Att se det lilla i det stora, och det stora i det lilla.
Att se det som inte alla ser, och min egen förundran inför det. Inför det levande. Inför livet.
Explosionen av sinnesintryck. Sinnligheten själv.
Stunden av intensiv närvaro, när kropp och själ, hjärna och hjärta är här och nu, en del av allt, när hjärtat liksom växer av kärlek och allt bara är. Helhet. Helighet.

Samtal. Om det lilla, det stora, det skämtsamma, det allvarliga.
Att prata med någon som får mig att tänka och växa genom samtalet.
Att känna tilliten att prata om det svåra, och bli lyssnad på.
En trygg famn att vila i, en varm kram. Närhet.

Allt detta, och mer därtill.

Allt jag finner, och återfinner, mig själv i. Det får mig att må bra.