Jag har ingen ”bästa vän”. Har nog aldrig haft. Jag har aldrig varit den som haft en massa vänner, eller ens särskilt nära vänner. De brukar vara lätt räknade. Hur öppen jag än må vara så har jag vissa problem med att släppa människor riktigt nära, och eftersom jag ofta har en tendens att finnas där för dem jag bryr mig om utan att kräva att de gör detsamma för mig  blir det alltsomoftast en obalans där de glömmer att jag har behov om jag inte tydligt säger det.

Några har dock lyst upp tillvaron genom åren. Själssystrarna i min Avalon-familj från Glastonbury, men vi är geografiskt åtskilda och därför distanserade.  När vi ses är det som om avståndet aldrig funnits, men det var länge sedan sist.
Älskade S som gifte sig med en man som jag tycker oerhört mycket om och som är lika lätt och härlig att umgås med.
Lilla H som jag haft roligare med än med många andra, och hittat på bus med; vänskapen som överlevde 9 månaders paus efter ett bråk – och som jag nog kan prata om allt med. Hon kan kika in här, eller jag till henne, eller så stämmer vi av på långpromenader. H är en av de få som får se min lägenhet i absolut värst skick.
En annan S som jag inte känt lika länge, men som står mig nära och som finns där, som jag inte behöver göra så mycket med.

Parallellt med alla finns mitt ex S som började som en vän, blev sambo,  och som är en av mina närmsta vänner. Vi pratar inte längre varje dag, och har glidit lite isär, men jag vet alltid var jag har honom och att han ställer upp så som jag ställer upp för honom.
Och så den högt älskade syster som jag stått närmare än någon annan, men där vänskapen fick sig en törn. Vägar som möts och skiljs och kanske möts igen. Det är fortfarande en sorg, men det är vad det är. Vad som än händer kommer jag alltid att finnas där för henne – hon är en av två personer som jag har sagt det till.

Vissa människor dyker upp, är nära ett tag, för att sedan gå vidare när våra vägar skiljs åt. Vissa stannar kvar för alltid. Jag tror att jag kan ha lärt känna en sådan riktig vän i år, någon jag känner att jag kan dela allt med – i den mån jag törs visa allt för någon –  och jag hoppas att våra vägar kommer att löpa parallellt under lång tid. Det känns så. Potential för riktigt djup vänskap.