Som genom en liten ödets ironi så var just gårdagen en sådan dag då jag inte hann med att skriva. Men det får ändå bli om gårdagen.

Dagen kan enklast beskrivas med två ord: Sömnbrist. Jobb.

Eftersom jag är nattaktiv och då och då drabbas av ”ska bara” innan jag ska gå och lägga mig kom jag i säng alldeles för sent och kunde sedan inte somna, så jag låg och läste lite. Lite som i lite för länge. Det blev tre timmars sömn innan klockan ringde, och på den tiden hann jag bli väckt fyra gånger av monstren.

Att efter en sådan natt inse att man har ett digert arbetspass framför sig är mindre roligt. Men det var precis så det var. Min fokus hade under måndagen varit för dålig, vilket innebar alldeles för mycket jobb kvar inför deadline. Så det var bara att borra ner klackarna och köra.

Som vanligt när jag är övertrött blir jag lättare stressad, men dessutom kommer osäkerhet och en humörsänkning alltid som små irriterande bromsar som kretsar i tankarna. Jag pendlar även i vanliga fall lätt mellan skratt och allvar, men när jag är (över)trött ligger skratt och tårar nära varandra. Liksom irritationen. På ett sätt är jag glad att jag lever ensam, för jag låter det inte gå ut över någon annan, men samtidigt är det i de stunderna jag bara behöver en kram. Verklighetsanknytning. Tack och lov finns det vänner.

Men jag blev klar med jobbet i tid och fick nästan 5 timmars sömn i natt, innan jag skulle upp och gå igenom översättningen, stavningskolla och annat innan den skickades. Snabb dusch och iväg till akupunktur efter usel frukost.

Så. Tråkig dag. Ointressant.