Jag går ut i regnet, springer barfota genom skogen på mattan av mjuka barr, ner till klipporna och kastar mig i vattnet. Regnbad.

Sött och salt blandas, jag känner regnet mot mitt ansikte, mot min hud, när jag stiger upp ur vattnet, upp i regnet.

Omsvept av vatten. Smekt av vatten. Älskad av vatten. 

 

Det är något med regndagar, när regnets brus ligger som en matta över alla andra ljud, dränker vardagsljuden. Jag vet inte varför, men det ger mig en otrolig trygghetskänsla. Och jag ser och känner – fragment av drömmar, minnen, framtid? – hur jag stiger upp ur havet i regn, renad, pånyttfödd, hur regnet sköljer bort allt gammalt unket. Jag vill sitta i en hammock insvept i en filt under taket på en veranda och lyssna på regnet, i den där bubblan av verklighet som uppstår när allt annat dränks för en stund. Jag vill sitta framför en eldstad, öppen spis, brasa, och bara vara – varm, avslappnad, trygg. Sitta i ett soffhörn och läsa, höra elden spraka. Bara vara. Drömmar, kanske, men de är bekanta. Som att minnas något som inte hänt än.

Jag vandrade barfota hem genom Majorna  i ett lätt sommarregn i natt. Barfota för att känna marken under mina fötter, vara i stunden med alla sinnen. To do my crying in the rain. Det var ett sätt att landa i mig själv och i stunden, låta tankarna komma och gå, passera genom huvudet, formas, låta fragmenten falla åt sidorna för att ge plats åt den rena tanken, samtidigt som närvaron var högst sinnlig. Att känna med hela kroppen är för mig ett  sätt att rensa tankarna genom att låta sinnena ta plats.

Under natten vaknade jag av bruset från ett ihärdigt regn, fick för en stund påminna mig om var jag befann mig eftersom jag var någon helt annanstans i drömmen och ljudet av fallande regn var på något sätt intensivare, starkare, mellan dröm och vakenhet. Sedan vaknade jag så småningom till vad som kändes som en otroligt tidig morgon i en sovande stad, där jag inte hörde några ljud av bilar, röster, människor. Bara regnets brus och fåglarna. Som balsam för själen, ett stunds stillhet medan min vardag pågår här inne.

Jag njuter, trots avsaknaden av hav och öppen eld. Men känslan av dem bär jag med mig.