Saknad.
Jag vaknar med en känsla av saknad. Var det en dröm, var det tankar i sömnen? Tankarna tycks ha sitt eget liv, drar upp de mest onda ting, sveper runt mig med hullingförsedda band och piskar, håller sig kvar. Det jag lyckas väja undan och stilla som vaken tränger in i drömmarna.
Det är lömskt att ge sig på mig i drömmarna, där jag inte kan göra något, inte bemöta tvivlen.

Vad saknar jag? Mycket.
Vad saknar jag här, just nu, vilken saknad följde mig ur sömnen? Meningsfulla samtal. Närhet. En delad värld. Delade samtal.

Kudden är våt efter nattens mardrömmar. Och jag lyssnar på regnet porla i stuprören och drömmer mig bort.