Jag vill ta tillfället i akt att tipsa om en blogg som ett tag funnits med bland mina inspirationslänkar: Lyckobloggen. En ganska ovanlig blogg om lyckoforskning och lyckostrategier som ger mig både nya kunskaper om bl.a. lyckoforskning och lyckopolitik, och uppbackning i mitt positiva tänkande och mitt val att vara lycklig.

Den som läst några av mina inlägg har säkert inte undgått att jag har en positiv grundinställning till livet som har lycka och glädje som bas för mitt förhållningssätt. Jag anser helt och fullt att både lycka och glädje är just förhållningssätt, livsåskådningar, sinnesstämningar, states of mind. Och det är något jag har valt att ha.

För mindre än tio år sedan var jag fortfarande svartsynt, negativ och ganska gnällig, led säkert en del av offermentalitet och var inte direkt aktiv i att ta makten över mitt liv. Det var dels en produkt av långvarig depression och ätstörning, dels av min uppväxtmiljö. Jag trodde att det var sådan jag var. När jag senare kom till behandlingshem och började frigöra mig från den jag varit i anorexin, och alltså återupptäckte mig själv, insåg jag att jag inte alls är någon negativ gnällspik. Snarare tvärtom! Jag har en stor inneboende positivitet, tro på andras och mina egna möjligheter att utvecklas och skapa ett bra liv, stark tro på individens förmågor och inneboende styrka. Jag tror att människor mår bättre av ett leende än en sur min, att vi får tillbaka vad vi sänder ut och att positivitet föder positivitet.

Kay Pollak hade rätt i Att välja glädje. Man kan välja glädje. Det är ett val, och valet handlar inte bara om att välja glädje eller ett glatt/positivt förhållningssätt, utan om att ta ansvar för dig själv och ditt liv, bli den du är ämnad att vara och skapa ett bra liv. Vägen till glädje och lycka för mig har verkligen handlat om ansvarstagande och empowerment; det är jag som bestämmer i mitt liv, och därför är det väl också jag som väljer att vara positiv eller negativ, lycklig och glad eller olycklig och sorgsen. Som sagt, det handlar om förhållningssätt snarare än om enbart känslor.

Jag har märkt att vissa himlar med ögonen åt min positivitet och mitt val att möta livet med glädje, att se möjligheter i stället för problem, tro på min och andras förmåga att förändra våra liv, se ljuset i tillvaron snarare än mörkret (och jag är ändå en mörk person på så sätt att jag har stark och god kontakt med mörkret inom mig) och att vakna med ett leende i stället för en rynkad panna. Glädjespridare mår bättre och möts av större glädje, du har mycket större chans att mötas av ett leende om du själv ler. Vem är egentligen lyckligast – jag eller de som himlar med ögonen?