Jag önskar att livet kunde ändra på vad åratal av dejter och relationer har lärt mig. Jag önskar att jag kunde glömma det. För vad spelar det för roll att jag vet mitt värde och vem jag är – vad jag är – när omdömet har varit så samstämmigt?

Jag önskar någon som kunde ändra på berättelsen, för jag ändrade min del av den och det räckte inte.

Jag önskar att jag kunde glömma det som är för patetiskt och skamfyllt för att säga öppet. I svaga stunder kan jag åtminstone sorgset och självrannsakande konstatera att det skulle bli en bra titel på en självbiografi. Eller en bio.

Men jag önskar att något skrev över det.

Det finns en fortsättning på det här inlägget: Jag önskar.