”Jag tänker på dig hela tiden. Jag undrar om du saknar mig, om du tänker på mig, om du ser mig. Jag tänker på att du kanske tänker på mig när jag tänker på dig.
Och jag tänker på att du borde tänka på mig nu.
Och nu.
Och nu.
Tänker du på mig nu?”

Fast då är det inte mig du tänker på, utan på dig. 

Jag tänker på dig. Men inte så. Jag undrar hur du mår och hur du har det, vad du gör. Jag undrar om du är lycklig, inte om du tänker på mig.
Jag tänker på dina ögon och dina händer, på första gången jag såg dig, på hur min hud brann under dina fingertoppar och hur din hud kändes när jag rörde vid dig.
Jag tänker på hur mina läppar smälte mot dina och hur dina kyssar gjorde mig galen. Jag tänker på åtrå, biter mig i läppen och rodnar.
Jag tänker på din doft, din smak, dina sinnens lustfyllda beröring av mina. 
Jag tänker på hur jävla smart du är. På ditt skratt, på rynkan mellan ögonbrynen när du koncentrerar dig, på hur du lägger ifrån dig pennor på samma ställe och sedan inte hittar dem, på din trötta suck när du ledsnar på någon.

Jag tänker på mycket när jag tänker på dig. Tusen och en sak om dig. 
Och ibland undrar jag om du saknar mig. Men det är något annat. För när jag tänker på dig är det på dig. Inte på mig.