Jag gick förbi ett träd, ett träd som sedan månader har stuckit ut bland de andra träden i sin kalhet. Till synes dött. Men så idag fanns där små gröna, nyutslagna löv. I augusti återvänder livet till trädet, som ett stycke vår medan sommaren går mot höst. En liten påminnelse om livet som pågår.
En liten påminnelse om hopp.

Och kanske, bara kanske, är det så. Kanske finns det hopp även när det ser dött ut. Kanske slumrar livet bara, och bidar sin tid.
Jag vet inte. Men det vore fint om det var så, om det finns fog för den där ibland omöjliga glimten som envist blinkar även genom alltför stor hopplöshet. Den där nästan trotsiga livslusten bygger kanske på något mer…?