Oj… när var det? Vem var det? Jag tror att det var när jag gick i 9:an och deltog i ett slags danskurser för tonåringar i regionen, ”Våga stuffa”, på fredagar. Vi lärde oss lite bugg och andra pardanser, men det var ju mest ett sätt att träffa nya människor. Och det var kul. Visst fanns där töntiga lantisar i epa-traktorer, men också killar och tjejer från de andra högstadieskolorna.

Han hette Robert och jag var nog egentligen inte så intresserad av honom. Han var OK på att dansa, sade väl inte så mycket, men var trevlig. Jag vet inte om jag redan då inledde min syn på hångel som ett sätt att umgås, eller vad som hände. Det var i alla fall i Ytterbyskolans matsal, eller om det var utanför, och … tja, det var inte så illa. Jag minns det som lite trevande först, men inte fegt. Om jag får säga det själv så funkade det rätt så bra från början. Fast det väckte nog mer hos honom än hos mig. Det har ofta varit så. Vi var aldrig ihop, hånglade kanske lite lätt någon mer gång, men det var allt.

Sedan kan jag inte komma ihåg någon annan kyss förrän jag var 21 och det tände till med S.