Mina drömmar…

En del skulle kanske säga att jag lever i något av en drömvärld. För mig är det andliga ständigt närvarande, Gudinnan och Avalon parallella med den vanliga verkligheten. Slöjan mellan världarna finns där, men kan dras åt sidan, för att se och uppleva mer än vad de flesta gör. Valet att gå den vägen, att inte bara tro på Gudinnan, utan att följa ett kall och leva min tro, innebar på ett sätt att välja att leva en dröm. Inte en dröm som gör mig rik eller framgångsrik, men som ger mig så mycket mer i form av inre utveckling. På ett sätt valde jag att leva drömmen.

Men jag har vanliga drömmar. Ganska modesta drömmar:

• Jag vill hitta någon att älska och dela livet med, som älskar mig tillbaka och vill dela livet med mig.
• Ett litet hus med trädgård, nära hav, skog och berg. Där katterna kan gå ute och jag kan vandra på tallbarr och känna doften av liv, kan känna hur naturen andas och vibrerar, dansa barfota på gräsmattan under månljus. Men ändå möjlighet till stadsliv – kanske en lägenhet i stan och ett hus längre bort från stan.
• Ekonomisk trygghet. Jag gör hellre avkall på stora materiella ting för mer egen tid. Idealet vore att arbeta kanske 75–80 %, inte leva lyxliv, men kunna ta semester och gå kurser för att ut- och fortbilda mig.
• Tillbringa mer tid i Glastonbury – mitt andliga hem.
• Hitta ett sätt att ägna mig mer åt mitt kall, åt Avalon, Gudinnan, kvinnlig andlighet; åt att vägleda människor (kvinnor och män) till att hitta sig själva, sin styrka, kraft och skönhet; åt att sprida kärlek.
• Få mer tid att skriva.
• Ha en balans i ett rikt liv med vänner, socialt liv, familjeliv och egenvald ensamhet.

När jag skriver det här inser jag hur feg jag är, hur jag inte riktigt vågar låta mig själv drömma. Faktum är att det gör ont att sätta ord på de här mer modesta drömmarna; det väcker enorm saknad och gör den längtan jag lever med men försöker att inte riktigt låtsas om knivskarp. Det får mig att känna mig misslyckad när jag är 37 år och inte hittat någon att älska och dela livet med som älskar mig och vill dela livet med. Det får mig att känna miss misslyckad när jag inte har vare sig familj, trygg inkomst, körkort eller möjlighet till det boende jag drömmer om.

Jag är inte alltid sådan här. Jag kan också drömma större. Det kanske är dags att det. Sikta mot stjärnorna för att nå åtminstone en bit på väg. För jag vill ju ha allt.

• En partner som älskar och åtrår mig. Som är vän och älskare, som lever sitt liv vid sidan av mitt liv, i ett gemensamt liv som bygger på frihet tillsammans.
• Ett rikt (i kvalitet snarare än kvantitet) socialt liv med vänner, egna och gemensamma. Självklart de allra närmaste.
• Lägenhet i stan, hus nära hav, skog, berg, och en bas i Glastonbury. Låta naturbarnet få sitt samtidigt som möjligheten till stadsliv finns.
• Körkort och bil. Vilket kanske gör stadsboende onödigt.
• Arbete som är uppdelat mellan vägledning, skrivande/skapande och lite översättning. Med mycket egen tid.
• Ekonomiskt oberoende.
• Jägar- och skepparexamen.

Och givetvis: lycka, hälsa och kärlek.

Jag vill egentligen ha allt: kungen, prinsessan, mitt eget rike på himmelen och jorden. Men det jag drömmer om mest just nu – och det som också gör mest ont att sakna är kärlek. Att få lika mycket tillbaka som jag ger. Att få somna och vakna med någon, att dela livet med någon. För jag vill ju bara bli älskad.