Jag börjar misstänka att ganska många inte vet vad pro-ana egentligen är, och det kanske beror på att man själv inte vill erkänna att man är det eller på ren okunskap. Jag surfar runt en del och har hittat flera bloggar med tjejer som blir jättearga när någon säger att deras bloggar är pro-ana, trots att de själva skriver det ibland, publicerar s.k. thinspiration = inspirationsbilder på anorektiskt magra tjejer som Nicole Richie som smalast, skriver vad de väger, äter, hur mycket de tränar, tipsar om hur de ska göra för att bli smalare osv.

Någon skrev att hon trodde att pro-ana var personer som vill bli anorektiska eller anorektiskt magra, s.k. wannabes, men det är inte helt sant. De finns, det är ingen tvekan om det, men många som är pro-ana har själva ätstörningar men är mer inriktade på att stanna kvar i ätstörningen än att ta sig ur den, söker sätt att kunna fortsätta med den, delar med sig av tips och inspiration för att göra sig själv sjukare, söker stöd i ätstörningen, inte ut ur den.

Att ena sekunden säga att man minsann inte alls skriver en pro-ana-blogg för att i nästa lägga ut bilder med positiva kommentarer om anorexia och anorektisk magerhet, tala om hur hemskt det är att vara i behandling och behöva äta och hur smal och fin man är med rejäl undervikt, det är verkligen hyckleri. Pro-ana är att skriva/säga saker som hyllar anorexia/anorektisk magerhet och de beteenden som tillhör den. Oavsett om man själv är anorektisk eller inte. (Motsvarande gäller ”pro-mia”, med bulimi i stället för anorexi.)

Jag har varit med i svängen länge, och sett många av de ursprungliga pro-anasidorna, känt tjejer som legat bakom dem och själv varit där. Många av de gamla sidorna finns inte längre, tjejerna bakom en del av dem valde att ta sig ur sina ätstörningar i stället och insåg det destruktiva i att glorifiera något så skadligt, andra blev sämre och orkade inte fortsätta, några av dem lever inte längre. Det är inte en oskyldig liten tonårsgrej, det är inte ett sätt att peppa varandra att gå ner i vikt om man är överviktig. Det handlar om ätstörningar, det orsakar enormt lidande och otroligt stora förluster av energi, livskraft och människokraft hos tjejer och kvinnor som egentligen har så mycket att ge. Det är inte OK att peppa varandra att göra sig illa på något sätt. Jag förstår väldigt väl att man vill ha stöd och känna sig mindre ensam och att man därför söker sig till människor med samma problem och intressen, men jag vet också lika väl att stöd I en ätstörning är destruktivt, till skillnad från stöd UT UR den.

Vad vill jag säga med det här? Att det är dags att ifrågasätta pro-ana och dem som publicerar thinspiration-bilder och -texter och lever ut sin ätstörning på nätet, glorifierar den magra kroppen och beteenden som skadar och dödar samtidigt som de hävdar att de inte är pro-ana. Det är en enorm skillnad mellan pro-ana och pro-recovery, som jag alltid har stött i mina verksamheter. Att peppa, stötta och hjälpa varandra i en ätstörning, eller till och med i att bli sämre, är inte vänskap och tvärtom grymt och väldigt, väldigt destruktivt.